Den 14 juni firade Polen 25-årsdagen av grundandet av Fighting Solidarity, den enda polska organisation som sökte frihet på 1980-talet och vars fastställda mål var att utplåna kommunismen och ge frihet till alla nationer bakom järnridån.
Allmänt känt som den mest militanta eller radikala utbrytargruppen från fackföreningen Solidaritet kretsade gruppens huvudsakliga taktik kring den underjordiska pressen känd som ”bibula” och underjordiska radiosändningar.
– Vi bör komma ihåg att självständighet och demokrati inte gavs till oss som en gåva, vi var tvungna att kämpa för att få det, sade Bogdan Borusewicz, talare i polska senaten, i ett öppningstal i Sejm, det polska parlamentets underhus.
Borusewicz tackade Fighting Solidaritys medlemmar för att de riskerat sin säkerhet och sina karriärer medan de vidtog aktioner som gett dagens Polen dess frihet.
Mötets deltagare hälsade före detta polske premiärministern Jan Olszewski, grundaren av Fighting Solidarity Kornel Morawiecki och Anna Walentynowicz – vars avskedande från Leninvarvet 1980 [tillsammans med Lech Walesa] blev inledningen till de berömda strejkerna på skeppsvarven i Gdansk – välkommen med stående ovationer. Walentynowicz välkomnades som ”modern till Solidarity”.
Sejms talare Ludwik Dorn noterade att aktivisterna i Fighting Solidarity vigde sina liv till att nå största möjliga förändring i samhället och att de ”pratade högt om vad alla tänkte.”
– Det som Fighting Solidarity gjorde till sitt uppdrag var faktiskt det som sedan hände. Vi har självständighet, Sovjetunionen föll och kommunismen i Polen kraschade. De förtjänar därför specifikt vårt tack, sade Dorn.
Mötet i Sejm öppnades med en serie årsdagsevenemang som kommer att hålla på i fyra dagar och i Warszawa och i Wroclaw i sydvästra Polen.
Målet för Fighting Solidarity var inte att ta över makten med beväpnad sammandrabbning utan hellre att återföra Polen till ett självständigt Polen, hävdade Roman Wieczorek, ingenjör och aktivist i Fighting Solidarity från Wroclaw som började agera mot den polska kommunistregimen så tidigt som 1972.
Antikommunister talar: En del av årsdagens evenemang var tal från antikommunistiska aktivister i en paneldiskussion om ”Antikommunismens framtid” som hölls den 15 juni i Warszawa. Den förde samman uppmärksammade antikommunistiska aktivister från Vitryssland, Ryssland och Tjeckien med sina polska motsvarigheter. Deltagarna från vänster till höger: A. Podrabinek, A. Milinkiewicz, W. Bukowski, A. Dudek, W. Bartoszewski, P. Sustrova. (Foto: Jan Jekielek/The Epoch Times)
– Den huvudsakliga inställningen var att uppnå verklig självständighet utan att ge akt på några rundabordssamtal, sade han med hänvisning till rundabordsmöten som hölls 1989 mellan Solidaritets ledare och den polska kommunistregimen där man lade grunden till begränsade val och en regering som innehöll personer från båda organisationerna.
Aktiviteterna kring årsdagen innehöll en internationell konferens för forskare, ett möte med polske presidenten Lech Kaczyński under vars beskydd mötet hålls, olika utställningar och en föreställning som berättar om händelserna i Polen under kommunismen.
Som en del av årsdagens evenemang började en internationell konferens ”Fri och i Solidaritet” den 15 juni i Warszawa. Den första paneldiskussionen på morgonen benämnd som ”Antikommunismens framtid” sammanförde antikommunistiska aktivister från Vitryssland, Ryssland och Tjeckiska Republiken med sina polska motsvarigheter.
Vitrysslands oppositionelle presidentkandidat och vinnaren av Sakharovpriset, Alexander Milinkevich, klagade över den auktoritära kommunistiska politiken i sitt eget land. Internets användning i landet väcker Vitrysslands invånare till nya möjligheter, menade han och noterade att användningen av internet är större i Vitryssland än i Italien.
– Internet har gett Vitryssland ett fönster till världen vilket har främjat en revolution i människors sinnen, sade han.
Tvåfaldige polske utrikesministern och respekterade underjordiska aktivisten dr Wladyslaw Bartoszewski pratade utförligt om att bygga framtiden utan kommunism. Det finns ingen snabb genväg, sade han och tillade att för permanent ändring krävs att de som utbildar landets ungdom fostras utanför det kommunistiska systemet.
Bartoszewski som också är en hedersmedborgare i Israel efter att ha räddat judar under andra världskriget tror att kommunismens hot inte längre ligger i dess ideologi. Det aktuella hotet sade han komma från den totalitära ”maffialiknande strukturen” som etablerats i de kommunistiska länderna, så som de som existerar i delar av Asien och Sydamerika.
Avskaffandet av kommunismens måste ske om Polen uppriktigt skall gå vidare från dess kommunistiska förflutna, ansåg Bartoszewski. Granskning, en process i vilken offentliga personer förmås att identifiera någon förfluten inblandning med den polska hemliga polisen, är ett lämpligt sätt att göra det på men det måste göras begåvat, sade han. Sektioner av den polska granskningslagen upptäcktes nyligen av den polska författningsdomstolen vara mot författningen, vilket ifrågasätter processens framtid.
Fighting Solidarity
Uppdragsförklaring:
”Det kommer inte att vara lätt. Vi måste betala med strid, fängelse och blod för vår lojalitet till dessa enkla målsättningar, segern kommer till sist men den kommer inte alls att vara slutet. Sanning och rättvisa, frihet och solidaritet måste eftersökas och användas, det är inte möjligt att endast bekänna sig till dem. Ändå är denna väg till dessa ideal den säkraste av alla vägar. Endast den visar verkligen livets riktning. Endast den passar människor och samhällen. Vi i Fighting Solidarity följer denna väg. Kom med oss.”
En kort beskrivning:
Fighting Solidarity blev i maj-juni 1982 en organisation skild från fackföreningen Solidaritet. Den grundades som en radikal underjordisk organisation inriktad på självständighet som arbetade bortom traditionell fackföreningsrörelse och krävde att kommunisterna inte har rätt att hålla kvar makten.
Fighting Solidarity grundades av Kornel Morawiecki som då var en redaktör för Lower Silesia Bulletin och delegat av Solidaritets nationalkongress. Han var känd för sin skeptiska inställning till det kommunistiska ledarskapet.
Organisationen fokuserade till stor del på att skapa och bevara underjordiska medier, både tidningar och radio. Den organiserade också under åren en serie protester och demonstrationer som ledde till kommunismens fall i Europa.
Den polska politiskt kommunistiska polisen (SB) började snart kuva den nya organisationen – arresterade och grep människor och höll rättegångar. Både ledarna och medlemmarna i Fighting Solidarity påverkades direkt. Några av ledarna som inte gick under jorden hölls under konstant bevakning.
Fighting Solidarity hade cirka 2 000 medlemmar, tio avdelningar runt om i landet och tiotusentals fler supportrar. Efter kommunismens fall 1989 blev organisationen mindre aktiv och slutade officiellt med sina aktiviteter 1992. Dess aktivister försökte fortsätta med sina politiska aktiviteter under beskydd av det polska frihetspartiet (the Polish Freedom Party).
Översatt från originalartikel på engelska.
