På 1950-talet etablerades i Kina begreppet ”de fem svarta”, för de grupper som kommunistpartiet hårdast förföljde. Nu har en artikel i partistyrda Folkets Dagblad listat kategorier som varnande kallas ”de nya fem svarta”.

Artikeln, skriven av en Yuan Peng, vid institutionen för Amerikastudier vid Kinas institut för nutida internationella relationer, och publicerad i Folkets Dagblads internationella utgåvor, har rubriken ”Kinas verkliga utmaningar de närmaste fem till tio åren”. I den spås att USA kommer att använda sig av icke-militära metoder för att hämma Kinas uppgång. ”Genom att använda sig av människorättsadvokater, underjordiska religioner, dissidenter, internetledare och missgynnade samhällsgrupper som kärntrupper, kommer [USA] att …. infiltrera på gräsrotsnivå för att lägga en grund för att förändra Kina”. De fem grupper som nämndes i artikeln fick omedelbart benämningen ”de nya fem svarta” av människorättsaktivister.

De ”fem svarta” som förföljdes av kommunistpartiet under 1950- och 1960-talen var godsägare, rika bönder, kontrarevolutionärer, ”dåliga element” och högeranhängare.

Genom att förfölja ”de fem svarta” förstörde partiet framgångsrikt strukturen för Kinas traditionella samhälle (godsägare och rika bönder), de människor som ville ha frihet och demokrati i den moderna kinesiska historien (kontrarevolutionärer), alla som vägrade böja sig för partiet (”dåliga element”), och de utbildade personerna med traditionella och universella värderingar (högeranhängarna). Denna förstörelse bidrog till att den kommunistiska revolutionen lyckades. Efter det upphörde den kinesiska civilisationen. Folkrepubliken Kina hade kapat banden till sin egen historia.

”De nya fem svarta” är inte direkt kopplade till de gamla och har inte alltid varit partiets fiender. Flera av dem är relativt nya fenomen.

Människorättsadvokater fanns det exempelvis mycket få av före år 2003. Bara två av Kinas 120 000 advokater klassades som sådana då, och de vann inte ett enda fall på tio år. Under 2003 och 2004 ökade antalet femfaldigt men ingen av dessa är längre praktiserande advokater. Tre sattes i fängelse, två i arbetsläger och fyra fängslades som brottslingar. Efter att människorättsadvokaten Gao Zhisheng år 2005 skrev tre öppna brev till partiledningen och krävde att förföljelsen av Falun Gong upphörde började alltfler advokater att ta sig an Falun Gong-utövare och andra känsliga fall. Men inte heller de har fortsatt sin verksamhet. Orsaken är att partiet styr över lagen i Kina, inte tvärtom, som det borde vara.

När det gäller de underjordiska religionerna anger Yuan Peng inte specifikt vilka dessa är, men det finns tre grupper av religioner i Kina, och det är lätt att räkna ut vilka som avses. Partiet erkänner bara vissa organisationer inom kristendomen, buddhismen, daosimen och islam. Det finns också troende inom dessa religioner utanför de erkända grupperna. Och så finns andliga rörelser och icke-traditionella religiösa grupper, av vilka Falun Gong är den viktigaste. Det är uppenbart att Falun Gong är av de åsyftade, särskilt som en annan partikontrollerad internationell tidning, The Global Times, 5 augusti skrev om metoden under rubriken ”Farlig kultivering”.

Det är föga förvånande att dissidenterna står på listan. Svårare är det att förstå vilka som egentligen menas. På kinesiska betyder dissident ”personer med avvikande åsikter”. Avvikande från vad?

Kommunistpartiet har inte någon ideologi att tala om. Den som finns är förvirrande och fylld av motsägelser. Och hur skulle Kinas stora befolkning kunna ha samma åsikt? Det är ju omöjligt till och med i en familj.

Kategorin internetledare är knepig. Så fort många följer en person på internet blir den en fiende till partiet. Det krävs dock inga avvikande åsikter; den som har det skulle klassas som dissident.

I de flesta normala länder skulle socialt missgynnade grupper få hjälp av staten, allmänheten och samhället. Deras rättigheter skulle skyddas av lagen. Men Kina är inte ett normalt samhälle. De missgynnade är inte födda sådana utan har oftast blivit offer för makt- och intressegrupper, partiet eller statstjänstemän. De har skapats av systemet.

Frågan att ställa är: Vilka ingår inte i dessa ”nya fem svarta”? Genom att peka ut dessa otydliga kategorier har partiet gjort sig till det kinesiska folkets fiende.

Yuan Peng anklagar i sin artikel USA för att utnyttja dessa grupper. Att skylla på andra löser inte problemet. Det var Kinas kommunistparti som gjorde grupperna till fiender. Men de lever i Kina, är en del av det kinesiska samhället och representerar olika aspekter av Kina.

Människorättsadvokaterna representerar rättvisan. De underjordiska religionerna representerar friheten att ha en tro. Dissidenterna representerar universella värderingar. Internetledarna representerar yttrande- och informationsfrihet. De missgynnade samhällsgrupperna representerar kravet på social rättvisa. Dessa grupper utgör i sig själva en konkret kraft till förändring av Kina.