När nyheten kom ut att Alexander Litvinenkos dödsfall skulle utredas på nytt, började man åter prata om gift i nyheterna. Många artiklar har skrivits med listor över de giftigaste substanserna. Ofta sammanställs listorna utifrån den akuta giftigheten, mätt i något som kallas LD50. Akut giftighet är dock bara en av de faktorer man behöver ta hänsyn till, och att bara förlita sig på LD50 eller liknande mått är att göra det för enkelt för sig.
LD50 är ett mått på den dos av en substans som behövs för att döda hälften av en viss grupp försöksdjur, vanligtvis möss. Normalt anges LD50 i den dos som behövs per enhetsvikt hos djuret. Detta kan tyckas vara ett grymt men objektivt sätt att kvantifiera hur dödlig en viss substans är, men giftigheten som helhet är mer komplex än så.
Toxikologerna är medvetna om begränsningarna för LD50, och av tekniska, etiska och juridiska skäl blir det allt ovanligare att ta fram dessa värden genom djurförsök. Nedan följer en lista på substanser som är giftigare än vad deras LD50-värde indikerar.
1. Botulinumtoxin
Trots att vissa försvagade former av botulinumtoxiner används i kosmetikabranschen (bland annat botox) så inkluderar den här familjen de allra giftigaste substanserna man känner till. LD50-värdet för detta ämne är ungefär 5 ng/kg (ng står för nanogram, det vill säga en miljarddels gram).
En icke dödlig dos som injiceras i en mus kan förlama den berörda kroppsdelen i upp till en månad. Giftet har en förbluffande selektivitet i hur det angriper vissa celler i människokroppen, och många arter (till exempel alla ryggradslösa djur) påverkas inte alls.
2. Ormgifter
Likt botulinumtoxiner är de flesta ormgifter en blandning av många proteiner som ofta är nervgifter med LD50 lägre än 1 mg/kg. En avgörande komplikation här är emellertid hur snabbt det verkar.
Vissa ormgifter kan vara mycket kraftfulla, men andra, mindre kraftfulla gifter kan ändå döda fortare. Detta är livsviktig information. Ett kraftfullt men långsamt verkande gift kan ge tillräckligt med tid för att ingripa, medan ett snabbt verkande gift med ett lägre LD50 kan döda innan man hinner skaffa hjälp.
3. Arsenik
Det periodiska systemet.
Vanlig arsenik har LD50 på omkring 13 mg/kg – en storleksordning högre än vissa av substanserna på den här listan. Trots det har den amerikanska byrån Agency for Toxic Substances and Disease Registry arsenik överst på prioriteringslistan över farliga substanser.
Detta accentuerar en avgörande fråga – hur vanlig en substans är och hur sannolikt det är att man utsätts för den. Bortsett från spioner är oddsen för att utsättas för polonium eller botulinum i dödliga doser försumbara. Att kroniskt utsättas för giftiga metaller är emellertid ett verkligt problem för många människor runt om i världen, och ett enkelt mått på akut dödlighet som LD50 kan helt enkelt inte fånga upp detta.
4. Polonium-210
Den radioaktiva isotopen som användes för att döda Alexander Litvinenko är extremt dödlig även i doser på mindre än en miljarddels gram. LD50 för detta ämne baseras inte på dess kemi. Andra giftiga metaller som kvicksilver och arsenik dödar genom interaktionen mellan metallen och kroppen, medan polonium dödar genom att avge strålning som sliter sönder känsliga biomolekyler, som DNA, och dödar cellerna. Dess halveringstid – den tid det tar för hälften av det intagna ämnet att sönderfalla – är ungefär en månad, vilket ger en långsam död genom strålningsförgiftning.
5. Kvicksilver
Kvicksilvertermometer.
De skadliga effekterna av kvicksilver är kanske mest berömt exemplifierade genom Lewis Carrolls Hattmakare, som blir kroniskt exponerad för kvicksilver i jobbet. Toxiciteten hos kvicksilver är faktiskt långt mer komplicerad, och helt avgörande är vilken typ av kvicksilver det är. Organiskt och oorganiskt kvicksilver har olika effekter och således även LD50-värden (som typiskt ligger mellan 1 mg/kg och 100 mg/kg.)
Rent kvicksilver är betydligt mindre giftigt, något som dramatiskt illustrerades av fallet med en tandvårdsanställd som försökte begå självmord genom att injicera det flytande ämnet i sina ådror. Tio månader senare var hon helt symtomfri trots att kvicksilvret spridits i hela hennes lungor.
Artikelns engelska original publicerades ursprungligen i The Conversation
