David Matas: ”Därför måste vi protestera i fallet Falun Gong”

David Matas: ”Därför måste vi protestera i fallet Falun Gong”
David Matas fotograferad på Raffles Hotel i Singapore den 30 maj 2009. Vid ett besök i Singapore i juli i år gjorde Matas det uttalande som lade grunden för den här artikeln. (Foto: Mingguo Sun/The Epoch Times)


David Matas fotograferad på Raffles Hotel i Singapore den 30 maj 2009. Vid ett besök i Singapore i juli i år gjorde Matas det uttalande som lade grunden för den här artikeln. (Foto: Mingguo Sun/The Epoch Times)

David Matas fotograferad på Raffles Hotel i Singapore den 30 maj 2009. Vid ett besök i Singapore i juli i år gjorde Matas det uttalande som lade grunden för den här artikeln. (Foto: Mingguo Sun/The Epoch Times)

Efter att ha deltagit i ett evenemang den 8 juli i Singapore i samband med utgivningen av den bok han skrivit tillsammans med David Kilgour, ”Bloody Harvest: The killing of Falun Gong for their organs”, träffade MR-advokaten David Matas pressen. Han fick då följande fråga: ”Varför ska jag bry mig om dödandet av Falun Gong-utövare för deras organ? Vad har det med mig att göra?” Matas gav då ett improviserat svar på frågan. Nästa dag skrev han ett utförligare svar som återges i denna artikel.

Vad väntar ni på? Ska ni inte protestera förrän någon kommer till er och dödar er för era organ? Då kommer det att vara alldeles för sent.

Prästen Martin Niemoller skrev 1938: ”Först kom de efter judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude. Sedan hämtade de kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist. Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten. Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.”

Dödandet av Falun Gong-utövare för deras organ är ett övergrepp som inte började eller slutar med Falun Gong. Dödandet av fångar för deras organ började i Kina med dödsdömda fångar. Som Ethan Guthmans arbete har visat spred det sig sedan till uigurer, tibetaner och underjordiska kristna.

När nazisterna kom till makten i Tyskland 1933 ställde många en liknande fråga – varför ska vi bry oss om vad nazisterna gör mot judarna? Vad har det med oss att göra?

Den brittiske premiärministern Neville Chamberlain kom genom Münchenfördraget i september 1938 överens med Hitler, Mussolini och den franske premiärministern Édouard Daladier om att ge den del av Tjeckoslovakien som kallas Sudetenland till Tyskland. Tjeckoslovakien hade inget att säga till om i frågan.

I brittiska underhuset samma månad motiverade Chamberlain sin eftergift mot Hitler och sade beträffande Hitlers krav att Tjeckoslovakien behandlade sin tyska minoritet dåligt, att det var en ”tvist i ett land långt borta mellan människor om vilka vi inte vet någonting.”

Det skulle vara alltför enkelt att upprepa kontentan i detta; att människor utanför Kina inte vet något om Falun Gong; att förtrycket av Falun Gong från den kinesiska regeringen sida är en tvist som människor utomlands inte är intresserade av.

Men Chamberlains eftergift mot Hitler, i en tvist mellan människor om vilka Neville Chamberlain och många av hans brittiska kollegor inte någonting visste, ledde tolv månader senare till andra världskriget, mer än 400 000 britters död, en global storbrand och förintelsen.

Den tyska nazistideologin med sin eliminerande antisemitism, naziregimens besatthet att döda judar överallt, påskyndade och förlängde andra världskriget.

Andra världskriget var en outsäglig förlust för det judiska folket. Judarna förlorade sex miljoner själar, en tredjedel av dess population. Den jiddischska shtettelkulturen i Östeuropa utplånades.

Det globala samfundet drabbades av den förlusten. Judarna har gett betydande bidrag till den globala vetenskapen, liksom till konst, kultur och lärande. Albert Einstein själv skulle ha dödats i förintelsen om han inte hade gått i exil.

Dödandet av Falun Gong-utövare för att komma över deras inre organ innebär att det globala samfundets förlorat det som dessa individer kunde ha bidragit med om de hade fått leva.

Andra världskriget var en katastrof och en tragedi för hela planeten. Det totala antalet döda i andra världskriget var 62 miljoner – 25 miljoner militärer och 37 miljoner civila. 31 miljoner icke-judiska civila dog i kriget.

Kopplingen mellan antisemitism och den nazistiska aggressionen var direkt, då Nazityskland invaderade andra länder för att döda judar även där. Lucy Dawidowicz skriver i sin bok ”The War Against the Jews, 1933-1945” att andra världskriget var en täckmantel för de tyska nazistledarna i deras plan att mörda judarna.

Det fanns till och med en koppling mellan antisemitism och den japanska aggressionen, eftersom de japanska invasionerna i Asien möjliggjordes av Japans tremaktspakt med Italien och Tyskland och det vakuum som skapades i Asien genom de tyska attackerna på de kolonialmakterna i Asien: Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. Hatet mot judarna drog ned hela världen.

Efter kriget fortsatte skadan. Nürnbergtribunalen som grundades 1945 lades ner 1948 trots att hälften av föredragningslistan var ofärdig. På den fanns bland andra Kurt Waldheim som senare blev generalsekreterare i FN och president i Österrike.

Dessutom fanns det många tusen som ännu inte identifierats, ännu inte åtalats och som skulle ha gripits vid en fullständig åtalsinsats. De allierade motiverades av önskan att få Västtyskland på sin sida i det kalla kriget.

För att immuniteten mot nazisterna skulle vara effektiv var den tvungen att vara omfattande. Inrättandet av en allmän brottsdomstol, som ursprungligen hade varit en del av planerna för efterkrigsinstitutionerna, skrotades. På liknande sätt var lokala rättssystem tvungna att undvika åtal av massmördarna mitt ibland dem.

”Kinas regering använder hot, skrämsel, politiskt översitteri och makten i dess stora pengabörs för att bryta mot världsomspännande människorättsvärderingar i sina försök att demonisera och marginalisera Falun Gong.”

Denna immunitet blev en licens för det ena folkmordet efter det andra. Det finns en direkt koppling mellan immuniteten som gavs till nazistmassmördarna efter andra världskriget och den till synes ändlösa strömmen av brott mot mänskligheten efter andra världskriget: i Rwanda, i Kambodja, i Bosnien, i Sudan.

Om det finns en sak vi kunde ha gjort för att hindra tragedierna under 1900-talet så anser jag att det är detta: Vi skulle ha protesterat kraftfullt över hela jorden mot nazisternas diskriminering av judarna, från den första minuten. Vi kan förstås inte vända tillbaka historien. Men vi kan lära oss av den.

Om det finns en läxa som mänskligheten borde ha lärt sig från andra världskriget så är det att statligt hat mot en missgynnad minoritet i ett repressivt land kan utlösa globala skador.

Om vi inte känner till något om Falun Gong så är det bäst att vi lär oss, och det snabbt. De övergrepp som kinesiska regeringen utsätter Falun Gong för riskerar att påverka oss alla.

Kina kommer inte att invadera andra länder och döda deras Falun Gong-utövare, men spionage, infiltration och försök till förtryck är standard. Kinas regering använder hot, skrämsel, politiskt översitteri och makten i dess stora pengabörs för att bryta mot världsomspännande människorättsvärderingar i sina försök att demonisera och marginalisera Falun Gong.

Förtryck av mänskliga rättigheter är en växande, outplånlig skamfläck. Det slutar aldrig med dagens offer. Om dagens offer inte försvaras löper vi risk att bli morgondagens offer.

Lagbrytare splittrar för att segra. De attackerar de mest sårbara, räknar med likgiltigheten hos dem som skulle kunna ge hjälp och spelar på olikheten mellan offren och de utomstående. Vi måste kämpa mot likgiltigheten genom att övertyga utomstående om deras gemenskap med offren.

Tyvärr har vi mycket att välja på om vi vill bekämpa brotten mot mänskliga rättigheter. När vi väljer vilka brott vi ska bekämpa bör vi prioritera de värsta. Vi måste hjälpa offren i de länder som inte kan hjälpa sig själva.

Om man blir en människorättsaktivist i Kina som kämpar mot förtrycket av Falun Gong så löper man stor risk att själv bli ett människorättsoffer, något som Gao Zhishengs fall visar mycket tydligt. Utomstående måste hjälpa Falun Gong i Kina; endast utomstående kan göra detta från en säker position.

Att protestera mot övergrepp från brutala regimer i andra länder kan tyckas hopplöst. De kan tyckas så starkt förankrade att ingenting kan få dem att vika sig. Erfarenheterna med apartheid i Sydafrika, det kommunistiska Sovjetunionen och Östeuropa, de nationella säkerhetsstaterna i Latinamerika och på senare tid tyrannin i Egypten och Tunisien visar emellertid motsatsen.

Stelheten i dessa regimer betyder att de är sköra. Protesterar man mot deras övergrepp splittras regimerna så småningom.

Hursomhelst är vår primära publik när vi protesterar mot övergreppen inte förövarna utan offren.

Även om våra protester inte påverkar förövarna så påverkar de definitivt offren. För många offer består den värsta delen av utsattheten av desperationen över att vara osedda och övergivna. Genom att stå vid offrens sida säger vi att vi vet vad som händer och att vi motsätter oss det som sker. Våra protester i sig hjälp för offren.

Mänskliga rättigheter tillhör individer, inte stater. Lämnar man mänskliga rättigheter till staterna så kommer de mänskliga rättigheterna att förtvina. Individerna måste hävda sina mänskliga rättigheter för att hålla dem levande.

Brott mot mänskligheten är brott mot oss alla. När det begås brott mot mänskligheten är vi alla offer. Vi får inte vara tysta inför vår egen utsatthet, när delar av vår människofamilj lider av allvarliga övergrepp.

Att protestera mot brott mot mänskliga rättigheter handlar inte bara om andra. Inte heller är det bara ett försök att förhindra något värre i framtiden. Det handlar om oss, nu.

Att kämpa mot människorättsbrott är att vara omtänksam, human. Att blunda och vända dövörat till är grymt, omänskligt. Vi blir dem vi är genom det vi gör. Ignorerar vi Falun Gongs umbäranden så undergräver vi vår egen mänsklighet och gör oss själva till grymma, känslolösa människor.

Vi som inte utövar Falun Gong måste protestera mot människorättsbrotten mot Falun Gong, inte trots det faktum att vi inte är Falun Gong-utövare utan på grund av att vi inte är Falun Gong-utövare. Genom att ta ett kliv över geografiska, andliga och kulturella skiljelinjer bekräftar vi vår grundläggande enighet, vår solidaritet med hela mänskligheten, våra gemensamma mänskliga band.

David Matas är en internationell människorättsadvokat med bas i Winnipeg, Kanada.

Översatt från engelska.

Gilla oss på Facebook!