Kineser älskar ordet ”Fu” – lycka, tur. Alla familjer sätter upp det kinesiska tecknet ”Fu” på fönster och dörrar under det kinesiska nyårsfirandet.
”Fu” representerar lycka, tur, välgång – en önskan om en skön seglats genom livet, och att lyckan ska infinna sig under det kommande året.
Jiang Ziya är en framträdande figur i romanen ”Fengshen Yanyi” – ett klassiskt skönlitterärt verk som handlar om Zhoudynastin. De gamla legenderna berättar att när Jiang Ziya skänktes en gudomlig position, ville hans hustru, Madam Ma, också tilldelas en.
Då sade Jiang Ziya:”Ända sedan du gifte dig med mig, har vi alltid levt i fattigdom. Det är ditt förutbestämda öde att förknippas med fattigdom, så härmed utnämner jag dig till att bli den gudom som ansvarar för fattigdom”.
Madam Ma blev olycklig och sade: ”Alla gudomar har trevliga platser att gå till, men med en sådan titel vart kan jag gå”?
Jiang Ziya svarade: ”Du ska inte gå dit där lyckan finns”.
Detta blev snart allmänt känt, och eftersom det hände på den kinesiska nyårsaftonen, satte alla upp tecknet ”Fu” – lycka, tur – på sina dörrar och fönster för att skrämma bort ”fattigdomens gudom”.
Sedan dess har det blivit en tradition att sätta upp dekorationer med ”Fu” under det kinesiska nyåret.
I de tidigaste skrifterna (orakelbenskrift) av tecknet ”Fu”, beskriver tecknet till vänster ett högt altare för offer till gudarna, i tecknet till höger ses två händer som håller en tunna vin, som förs till altaret som en offergåva för att uttrycka tacksamhet och god tur.
Det här tecknet fanns redan i de tidigaste kinesiska skrifterna.