Det stora mentala trycket på kinesiska myndighetstjänstemän har orsakat utbredd mental ohälsa bland dem. Det påstås i Guangzhoubaserade tidningen Southern Weekend. Artikeln med rubriken ”Allvarlig ‘politisk mentalsjukdom’ visar på den hårda politiska miljön i Kina”.
Problemet är särskilt påtagligt bland dem som arbetar med folkomflyttning och husrivning, på petitionskontor och liknande myndigheter. Dessa tjänstemän exponeras mycket för samhällets baksidor, vilket leder till att de drabbas av dålig mental hälsa.
Det statsstyrda magasinet Outlook Weekly publicerade i maj 2010 en artikel med rubriken: ”Forskning visar att mer än 100 miljoner personer lider av mental ohälsa i Kina, varav 16 miljoner fall är allvarliga”.
Artikeln publicerades strax efter att företaget Foxconn meddelade att de som begått självmord på företagets fabrik i Kina led av mentalsjukdom, och beskrev de olika typerna av mental ohälsa som den kinesiska befolkningen lider av, och vilka orsaker de har. Man kan dra vissa slutsatser av de båda artiklarna, i Southern Weekly och Outlook Weekly:
För det första: antalet personer i Kina som diagnostiserats med mentalsjukdom är rekordhögt, oavsett hur man mäter. Enligt den officiella statistiken bor 1,4 miljarder människor i Kina. Mer än 100 miljoner av dem lider av mentala problem. Det är cirka sju procent av befolkningen. Inget annat land i världen har kommit i närheten av den nivån de senaste hundra åren.
För det andra kan kineser i alla samhällsklasser lida av mental ohälsa. Southern Weekend-artikeln säger att tjänstemän drabbas mentalt av problem i den politiska miljön.
I Outlook Weekly-artikeln koncentrerar man sig huvudsakligen på de lägre samhällsklasserna och säger: ”På grund av höga vårdkostnader, i kombination med år eller decennier av utarmning, har många familjer inga pengar kvar [till sjukvårdskostnaderna]”. Detta håller på att utvecklas till en ny trend i Kina: Att vara fattig är det samma som att ha mentalsjukdom.
Båda artiklarna pekade på ett vanligt problem: Den stora pressen på de fattiga skapas av de grundläggande livsvillkoren som arbete, levnadsomkostnader, hälsovårdskostnader, utbildning och kostnader som uppstår på grund av att de utsätts för olika former av orättvis behandling.
Trycket på de offentliga tjänstemännen kommer från det politiska partiets abnorma natur. Tjänstemännen mutar varandra för att bli befordrade; politisk framgång bygger på kontakter snarare än prestationer. Ämbetsmännens värderingar förstörs. De tillåts inte agera utifrån samvete och moral utan måste skydda det kinesiska kommunistpartiets intressen, och förvrida sig själva för att passa in i det korrumperade systemet.
Till exempel måste de tjänstemän som arbetar med folkomflyttning och rivningar ha hjärtan av is. De får inte tycka synd om dem de gör hemlösa och måste ha inställningen att de som begår självmord ”obstruerar mot tjänstemännens order”.
Situationen är ungefär den samma på andra departement. Petitionskontoren måste möta ändlösa strömmar med personer som drabbats av orättvisor. Kontrollinstanserna tvingas dagligen ignorera tjänstemäns korrumperade agerande. På revisionen nödgas medarbetarna blunda för falska konton.
I en värld där allt är upp och ner, där fel tas för rätt och där moralen gått förlorad, är det svårt att föreställa sig de vanliga kinesernas liv.
När jag fortfarande levde i Kina berättade en vän som var åklagare att han var så trött på sitt arbete på grund av att han dagligen hanterade ärenden åt korrumperade tjänstemän. Vissa människor som på ytan ser bra ut, är så mörka inuti. Efter ett tag började han tvivla på varje person.
Jag arbetade inom media och var rasande för att jag inte kunde blottlägga den mörka sanningen om samhället. Men det mörker som rådde för tio år sedan är inget mot det som råder idag. Många säger att dagens kinesiska samhälle är tio gånger värre än det jag beskrev i min bok ”China’s Pitfalls” som kom ut 1998.
I ett så förmörkat samhälle är det garanterat att fler människor drabbas av mentalsjukdom.
När en majoritet av ett lands befolkning är utsatta för så enormt förtryck, när det finns så många mentalsjuka, då måste det vara något allvarligt fel med levnadsvillkoren i det landet.
Makthavarna måste förbättra miljön för att minska trycket på de vanliga medborgarna. Den kinesiska regimen gör dock inget för att lindra, istället följer den slaktaren Stalins linje att alla som har en avvikande åsikt är mentalsjuka, och utsätter dem som anses lida av mentalsjukdom för politisk förföljelse.
Outlook Weekly skrev i maj om att de brottsbekämande organen skulle föra ansvaret för de unga med mentala problem. Bristen på mentalsjukhus angavs som orsak. Dissidenter och andra med egna åsikter ska betraktas som mentalt störda.
Detta var dock inte beslutat av läkare utan av kommunistpartiets organisationer. Lokala partiavdelningar identifierar fallen och skickar dem direkt till de brottsbekämpande enheterna. Metoderna är mycket lika dem som användes i Stalins Sovjetunion.
Vid detta laget tror jag läsarna förstår vad som fick Kina att bli världsledande i mentalsjukdom. Jag förstår också vad som ligger bakom att så många kineser utvandrar till andra länder: för att kunna leva ett normalt liv.
He Qinglian är kinesisk författare och ekonom som lever i USA. Hon har skrivit ”Chinas Pitfalls”, om korruptionen i samband med Kinas ekonomiska reformer under 1990-talet, samt ”The Fog of Censorship: Media Controll in China”, som behandlar manipulation av och begränsningar av media. Hon skriver regelbundet i Epoch Times om aktuella kinesiska sociala och ekonomiska frågor.
Översatt från engelska.
