New York-baserade Divine Performing Arts Company gav sin första föreställning av Chinese Spectacular i Tammerfors på söndagen, inför en uppskattande publik.
I publiken fanns Leena Lindfors som äger ett tryckeri och har 35 års erfarenhet av den branschen, samt Eila Saviaro, före detta ekonomisk konsult, numera pensionerad. Båda två kom till Finland från Ryssland för 12 år sen.
Båda delade gärna med sig av sina intryck av första halvan av föreställningen i pausen, särskilt som de har ett visst intresse av Kina. Eila Saviaro planerar att resa till Kina i april och Leena Lindfors har varit i Kina två gånger, i Peking respektive Xi’an.
Saviaro sade att hon sett Pekingoperan men att hon föredrar Chinese Spectacular.
Enligt hennes uppfattning hade denna föreställning ett politiskt innehåll medan Pekingoperan bara levererade historisk information.
På frågan om hur hon kände inför detta politiska element sade hon:
– Jag vet inte om jag kan förklara mina tankar om det. Som till exempel i scenen som visade en kvinna som misshandlades, jag tyckte den var bra. För oss var den inte politisk, men efter vad jag hört protesterade den kinesiska ambassaden i Finland mot den typen av scener.
Lindfors uttryckte klart och tydligt sin åsikt att dansare borde ha friheten att dansa utan begränsningar.
– Jag anser att dansare måste få uttrycka sig. Det är inte bra att hindra någon från att dansa. De måste ha sin uttrycksfrihet. Konst är ju ändå konst.
Saviaro tillade att en artist inte är inbegripen i politik utan uttrycker vad som händer i samhället och hur omgivningen talar till deras konstnärliga perception.
– Vi kan inte förstå varför någon sätter dans i kategorin politik.
Båda anser att Kinas 5000-åriga kultur är den äldsta i världen och att Finland i jämförelse är en ung nation. Kineser har också starka familjeband, något som inte är så uttalat där de bor.
Saviaro är historieintresserad i allmänhet och nyfiken på kinesisk historia.
– Jag har lärt mig mycket om kinesisk historia. Vår finska historia är så kort, så jag reser mycket i jakt på historien.
Båda menar att föreställningen definitivt tar fram den kinesiska kulturen och historien.
Båda tyckte även mycket om kostymerna. De diskuterade hur mycket de kan ha kostat och huruvida det var äkta guld på kostymerna. Särskilt Leena Lindfors visade sig ha öga för textilier eftersom hennes mor ägde ett textilföretag.
Textilindustrin har starka rötter i Tammerfors, som förut kallades ”Finlands Manchester”. De sade att det inte längre finns några textilfabriker kvar i staden.
