Tu Youyous nobelpris i medicin borde ha varit en stor källa till stolthet för Kinas kommunistregim. I stället har tonen varit tämligen dämpad, särskilt jämfört med litteraturpriset för några år sedan. Anledningen kan vara att Tu är en outsider, som inte anpassat sig till det statliga forskningssystemet.
Tu Youyou tilldelades Nobelpriset för att hon tog fram ämnet artemisinin, som har räddat miljontals malariapatienter de senaste årtiondena. Men den politiske kommentatorn Chen Pokong menar att hennes pris faktiskt är lite genant för Kinas regim, vilket förklarar de jämförelsevis svala reaktionerna.
Tu kommer från en enkel bakgrund och är inte del av varken landets elit eller det kollektivistiska statliga forskningssystem som regimen vill föra fram. Hon doktorerade inte, tillhörde ingen känd toppinstitution och studerade inte utomlands. Hennes forskning bygger dessutom på traditionell kinesisk medicin, inte på modern kinesisk vetenskap.
Dessutom är Tu känd för att vara mer av en tyst arbetande typ som inte bygger relationer, och vågar säga emot sina överordnade, åtminstone enligt en artikel från 2011 i den statsstyrda tidningen People’s Daily.
”Korruptionen når in i alla delar av samhället, från studenterna som fuskar på prov till akademiker som plagierar och mutar sig fram till toppjobben” – Chen Pokong
Hon utgör en kontrast mot litteraturpristagaren Mo Yan, som är vice ordförande i det statliga Kinesiska författarförbundet, och därmed en del av etablissemanget. När han vann var jublet också betydligt mer högljutt från officiellt håll, trots att ett vetenskapspris rimligen smäller högre för regimen.
Enligt Chen Pokong visar reaktionen på Tu Youyous pris också på korruptionen inom den kinesiska staten. Det är i allmänhet inte kunskap och kompetens som belönas, utan odlandet av kontakter.
– Korruptionen når in i alla delar av samhället, från studenterna som fuskar på prov till akademiker som plagierar och mutar sig fram till toppjobben, sade Chen.
Som exempel gav han förre regimledaren Jiang Zemins son, Jiang Mianheng, som 1999 blev vice ordförande i Kinesiska vetenskapsakademin, trots avsaknad av såväl ledarerfarenhet som akademiska bedrifter.
Rapportering av Larry Ong och Juliet Song
