Sydafrika håller just nu på att förbereda sig för ett ögonblick som man fasat inför i åratal. Mandelas tillstånd fortsätter att vara kritiskt och han hålls för närvarande vid liv med hjälp av maskiner.

Färre och färre rapporter kommer ut från Mediclinic Heart Hospital i Pretoria, Sydafrikas President Zuma har ställt in sina åtaganden, däribland ett besök till Mozambique och Mandelas familj möttes för ett par dagar sedan i hans hem och födelseort Qunu för att diskutera vägen framåt. Lite talar för att Madiba, Mandelas klannamn och som han så ofta kärleksfullt kallas hemma i Sydafrika, kommer att få uppleva sin 95 års dag nästa månad. Istället talar nu mycket för att det handlar om timmar tills Sydafrikas landsfader lämnar oss.

Madibas betydelse för Sydafrika är obeskrivlig. Hans konstanta närvaro är påtaglig överallt runt om i landet och vissa har befarat det värsta inför den dagen han lämnar oss. Stämningen från Sydafrika rapporteras idag vara samlad och avvaktande. Fler och fler människor har förenats utanför sjukhuset, tillsammans med en uppsjö av blommor, brev, kort och banners. Ackompanjerande av körsång väntar man, likt hans äldsta dotter ska ha sagt, “bara Gud vet när det är dags att lämna, så vi kommer att vänta med honom.”

Men Sydafrikas befolkning har haft tid att vänja sig vid tanken av ett liv utan Madiba. Hans luftvägsproblem är ett resultat av den tbc han ådrog sig under sina 27 år i fängelse, och hans vacklande hälsa har gjort sig allt mer påmind med otaliga sjukhusbesök under den senaste tiden. Efter var gång har landets befolkning kippat efter andan.

Det är nu dags för Sydafrikas befolkning att leva upp till deras förebild. Kunskapen kring Mandela har på håll varit bristfällig bland Sydafrikas unga, alla känner självklart till sin landsfader men färre vet vad han verkligen representerade. Madibas osvikliga ödmjukhet och tolerans, hans oförglömliga sätt att vända blad och att förlåta är ledaregenskaper som är få förunnade i Sydafrika idag, liksom i resten av världen. Det är vad vi alla måste bära med oss, vår plikt gentemot honom.

Kanske kan han i sin död bättre inspirera unga ledare att gå i hans fotspår, ledare som Sydafrika tycks sakna idag. Kanske kan hans arv bättre bevaras och hans minne inspirera när befolkningen tvingas stå på egna ben.

Hur gärna än Sydafrika, och resten av världen, vill se deras hjälte och landsfader leva för alltid, är det kanske nu dags att släppa taget. Det är dags att vi ger Mandela den frid han förtjänar, den frid han själv offrade för att kämpa för sitt folk.

Det enda som tycks återstå nu är att vänta, vänta på att en av världens mest inspirerande och unika ledare lämnar oss, men inte ens döden kan ta dig ifrån oss Madiba!