Andelen äldre i världen kan ha fördubblats inom några årtionden. Det saknas dock internationella människorättskonventioner för de äldre och många lever i misär. Äldres situation diskuterades nyligen på ett seminarium på Mänskliga Rättighetsdagarna i Göteborg och uppmärksammas i en ny rapport från FN-organet UNFPA.
Seminariet kallades ”Äldre i en åldrande värld” och en av deltagarna var 70-årige Thomas Hammarberg som jobbade som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter 2006-2012. På seminariet berättade han om sina år som kommissionär, då han reste runt i 47 europeiska länder och bland annat inventerade de äldres situation.
Hammarberg anser att det idag handlar om att kartlägga vilka problem de äldre generellt ställs inför, och definiera deras rättigheter. På sina resor i Europa var han i kontakt med olika organisationer och han upplevde att de alla sade samma sak – den fundamentala frågan är ekonomisk trygghet. De äldre drabbas ofta hårt av ekonomiska åtstramningar och har i de flesta fall inte någon möjlighet att ta sig ut på arbetsmarknaden igen.
– Läget är akut, framförallt för kvinnor i Östeuropa. Många sitter och tigger på gatorna. Det handlar om överlevnad. Jag vågar knappt tänka på hur det ska gå för pensionärerna i Grekland, sade han.
Politiska partier ser det inte som att det är till deras fördel att ha äldrefrågor på dagordningen, menar Hammarberg, men politiken spelar en viktig roll när man ska definiera de äldres behov. De äldre behöver inte minst själva vara representerade och få komma till tals.
Internationellt sett så är en hel del jobb redan gjort. 1 oktober, som utsetts till den ”internationella äldredagen” av FN, släppte paraplyorganisationen Help Age International, tillsammans med FN-organet UNFPA, en analys av befolkningsutvecklingen ur ett demografiskt perspektiv: Ageing in the Twenty-First Century. Den är en första parameter på de äldres roll och situation i världen.
Som ”äldre” räknas i rapporten personer som är över 60 år. Idag finns det runt 1 miljard äldre i världen, en siffra som beräknas bli den dubbla, 2 miljarder, år 2050. Folk lever längre, fler småbarn överlever och färre dör i arbetslivet. Den största ökningen av andelen äldre räknar man med kommer att ske i utvecklingsländerna.
Även Jan Tärneby från Västra Götalandsregionens Kommitté för rättighetsfrågor deltog på seminariet. Kommittén har bland annat i uppdrag att stödja utvecklingen av ett systematiskt arbete för mänskliga rättigheter och verka för att särskilt utsatta grupper uppmärksammas. Det är den första kommittén i sin art som verkar på kommun- och landstingsnivå. Den består av politiker och tjänstemän och man har intagit ett människorättsperspektiv på äldrefrågor.
Thomas Hammarberg tycker att regionens arbete, där man intar ett MR-perspektiv på äldrefrågor, är ”banbrytande” och skulle kunna fungera som modell för andra länder.
Tärneby påpekar att man i dagsläget jobbar i ”stuprör” och sysslar med ”äldrevård”, ”barnomsorg” etcetera. Han anser att människorättsfrågor är ett bra paraply för de olika delarna.
– Vi pratar om ”intersektionalitet”. Jag är till exempel både pappa, make, 62 år, amatörmusiker och astmatiker. När jag går till läkaren blir jag gärna ”allergikern Tärneby”, men jag är så mycket mer än så, säger han.
Ett problem de äldre ofta ställs inför är att de betraktas som en homogen grupp, när deras önskningar och behov i själva verket skiljer sig mycket åt. En del vill fortsätta att vara aktiva i samhället och jobba, studera eller engagera sig i organisationer. Många hamnar dock i ett socialt och politiskt utanförskap, med försvagade sociala nätverk, svagt politiskt inflytande och utan röst i media.
Idag finns inget tvingande internationellt regelverk för äldres rättigheter. Ageing in the Twenty-First Century listar fyra hörnstenar för en klok äldrepolitik: verka för att pensionärer ska spela en aktiv roll i samhället, ekonomisk trygghet, bra hälsovård och en åldersvänlig miljö med bra transporter, bostäder, media, kultur, teknik och hjälpmedel.
