Chilenska gruvarbetare kommer upp i ljuset
En man viftar med en flagga medan han väntar på undsättningen av de instängda gruvarbetarna från San José-gruvan nära Copiapo i Chile den 12 oktober (Foto: Hector Retamal/AFP/Getty Images)


De 33 chilenska gruvarbetarna som varit instängda 700 meter under jord i 69 dagar började räddas på onsdagen. Trettionioårige Florencio Avalos kom först upp till markytan vid San José-gruvan där tusentals församlade bevittnade händelsen.

Befriandet av Avalos var början på slutet av den längsta räddningsoperationen från en gruva någonsin. Andra gruvarbetare dras fortfarande upp från gruvan och det beräknas ta 48 timmar innan alla nått ytan.

Deras historia, en enastående berättelse om människans förmåga att ta sig igenom svårigheter, har fångat världens uppmärksamhet.

Tidvis var hoppet om att de skulle överleva svagt. Arbetarna hittades inte förrän efter 17 dagar efter att ingången till den gruva där de arbetade i blockerades av ett jordskred.

En av gruvarbetarna kom med i arbetslaget bara en vecka före olyckan, medan andra hade arbetat i guld- och koppargruvan under större delen av sina yrkesverksamma liv.

Den äldste arbetaren, Mario Gomez, 63 år gammal, hade funderat på att pensionera sig förra året; Raol Bustos, 40, började arbeta i gruvan efter att han förlorat jobbet på grund av en jordbävning i år. Ariel Ticona, 29, blev far under tiden han suttit fast i gruvan, efter att hans fru födde en dotter förra månaden.

Luis Urzua, 54, skiftets förman, kommer att vara den siste som lämnar gruvan.

Under de senaste veckorna har gruvarbetarna haft sporadisk kontakt med sina familjer genom skrivna meddelanden och videoinspelningar. På söndagen skickade en av arbetarna ett oroande brev till sin far, vilket senare lästes upp i chilensk tv: ”Jag hoppas att ni alla mår bra. Dåliga nyheter, jag hoppas ni inte blir oroliga, sedan i går kväll har berget varit aktivt och knakar nu också, vi har hört jordskred, de var mycket ljudliga, och vi vet inte om det kommer över- eller underifrån. Vi ses, jag hoppas att det inte är rampen.”

I den minutiöst planerade räddningsproceduren används en specialtillverkad stålkorg som sänks ner i det 70 centimeter vida räddningsschaktet.

Med särskilda solglasögon à 400 dollar, som skyddar extra bra mot UV-strålningen, blir arbetarna övervakade med video och medicinsk utrustning som registrerar deras hjärtslag, temperatur och andning. De dras upp en i taget och resan tar mellan 10 och 15 minuter. Ljud- och ljussirener kommer att annonsera varje arbetares ankomst.

Arbetarna kommer att snabbt tas till ett fältsjukhus i närheten för en första kontroll och där kommer de också att återförenas med en del av sina anhöriga. Efteråt kommer de att flygas med helikopter till ett sjukhus i det närbelägna Copiapo, där en hel sjukhusvåning har reserverats för dem.

Laurence Golborne, landets gruvminister, sade till reportrar vid San José-gruvan på tisdagen att det gjordes omfattande tester med korgen innan räddningen sattes igång. Korgen skickades först ned med sandsäckar och två särskilda sjukvårdsutbildade från flottan och två gruvexperter har skickats ner för att assistera arbetarna när de ska ta sig ut genom schaktet.

– Det finns ingen anledning att försöka börja gissa vad som kan gå fel. Det jobbet har vi gjort, sade Golborne enligt AP.

Arbetarna kommer att dras upp med en snitthastighet på 1 meter per sekund, men om en arbetare får panik, vilket räddningsarbetarna ser som den största faran, kan hastigheten ökas till 3 meter per sekund.

Några anhörigas beslutsamhet att vara på plats och vänta på räddningen av deras kära har bara ökat och gjort att allt fler människor har kommit dit och gått skift och övernattat nära gruvan.

Intill de anhörigas läger finns ett läger med mediafolk från hela världen som har kommit dit de senaste två månaderna och befolkat det annars ödsliga ökenområdet med en rad parabolantenner.

Man beräknar att 1000 mediearbetare för närvarande befinner sig vid gruvan och myndigheterna planerar att bevaka gruvarbetarnas privatliv noga. De har redan fått medieträning inför det enorma intresset man väntar från medierna efter att de räddats.

Chiles president, Sebastian Pinera, kom på tisdagskvällen till gruvan.

– Vi lovade att aldrig ge upp och vi har hållit det, sade Pinera, enligt AP.

Medan regeringens hantering av räddningsoperationen troligen kommer att få beröm från allmänheten har händelsen också satt frågetecken för landets gruvsäkerhet och kontroll.

I genomsnitt 34 personer dör varje år i gruvolyckor i Chile, enligt The Telegraph. Under de senaste 6 åren har tre personer dött vid gruvor som drivs av San Esteban, det bolag som äger San José-gruvan

Anhöriga till de 33 gruvarbetarna har sagt att de kommer att stämma bolaget på 12 miljoner dollar, och överväger ytterligare ett mål mot regeringen vars kontrollanter ska övervaka driften på plats.

Tilläggsrapportering av Anila Weber i Chile

Översatt från engelska:

http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/44154/