Centerns partiledare Annie Lööf gjorde sitt bästa för att muta in sitt partis bit av alliansen i sitt tal i Almedalen: Miljö, landsbygd och företagande. Samtidigt behövde man inte heller läsa särskilt hårt mellan raderna för att ana att hon också försökte gjuta liv i ett parti som har en minst sagt problematisk tid bakom sig.
Centern fick lördagen, vilket man förvaltade med en ”familjedag” med en hel del underhållning på scenen som uppvärmning till Annie Lööfs tal. Efter ett dansband (som märkligt nog spelat 75 procent Gyllene Tider-låtar) gick hon så på, Almedalens enda kvinnliga partiledartalare i Åsa Romsons frånvaro.
– Jag tänker inte stå och se på när svensk politik långsamt förvandlas till en herrekipering i sju nyanser av grått, deklarerade hon, och möttes av jubel, inte minst från den trogna klick centerungdomar som stod närmast scenen.
Sedan kom en ”ingenting är omöjligt”-historia, om en handikappad simmare, som var svår att inte läsa som ett pep-talk till förmodat missmodiga partikamrater, även om hon maskerade det till en historia om att förändra Sverige. När hon sedan talade om att ”vägra vara nöjd”, som företrädare för ett parti som ligger farligt nära fyraprocentsspärren, tillhörande en allians som kraftigt ligger under i opinionsmätningarna, kunde man faktiskt se delar av publiken bokstavligen skruva på sig.
Förutom Annie Lööfs egen utfrågning så var det främst miljöminister Lena Ek som hade representerat partiet under dagen, och Centerns utspel var också på miljöns område: Ett totalförbud mot Bisfenol A och en kemikalieskatt, som steg på vägen mot ”en giftfri vardag”. Hon drev även på för en grön skatteväxling och höjning av EU-målet för koldioxidutsläpp, men markerade samtidigt den borgerliga identiteten i det gröna:
– En riktig miljöpolitik kräver inte att vi tar på oss tagelskjortan och backar bandet. En riktig miljöpolitik ser till att vi både kan rädda världen och skapa fler jobb. Samtidigt.
Centern vore inte heller Centern om det inte pratade landsbygdsproblematik, med avfolkning och avveckling. Där hann Lööf med att propagera för att göra det lättare att bygga nära vatten, och – än mer kontroversiellt – så satte hon ner foten ordentligt i vargfrågan.
– Det är i mina öron dags att EU håller sina tassar borta och att vi faktiskt får jaga varg. Precis som vi jagar björn eller lo.
Inte oväntat kom både entusiastiska applåder och faktiskt spridda burop. Att välja sida så tydligt i en av Sveriges mest infekterade symbolfrågor lär ha varit ägnat att vinna röster hos dem som bildat små landsbygdspartier eller talar om det. Andra lär stötas bort.
Talet saknade så klart inte heller rejäla kängor mot SD, som ju visat sig vara ett av de säkraste sätten att få bifall i Almedalen i år. Och givetvis fick de rödgröna sin beskärda del, både när det gällde frånvaron av ett tydligt formerat regeringsalternativ och när det gällde jobben, som även Lööf konstaterade kommer att bli valets viktigaste fråga.
– Jobben ska magiskt dyka upp, samtidigt som företagen ska beskattas hårdare. En sjuåring skulle kunna se luckor i det sättet att resonera. Löfven, Fridolin och Sjöstedt gör det inte.
Politik är att vilja, citerade hon Olof Palme, ”Almedalens fader”. Och efter att ha lyssnat på hennes tal är det tydligt att Centern vill framstå som det parti som vill mest. Den viljan, och den envishet som Lööf inledningsvis tillskrev sig själv, kommer de att behöva massor av i kampen om svenskarnas röster om ett år.
