Cao Caos farfarsfar, Cao Jie, är en betydligt mindre känd figur i den kinesiska historieberättelsen än hans barnbarnsbarn, den berömda härskaren Cao Cao. Men Cao Jie var ändå välkänd för sin godhet och generositet bland sina grannar.
En berättelse i ”Fortsättningen på boken om Han”, beskriver en händelse där en av Cao Jies grannar en gång förlorade en gris. Grannen lade märke till att en av Cao Jies grisar var väldigt lik hans förlorade gris och trodde att det var Cao Jie som tagit den försvunna grisen.
Cao Cao – En tolerant och tillåtande härskare
Cao Jie bråkade inte med grannen utan lät honom ta med sig grisen. Men lite senare kom den försvunna grisen tillbaka. Då skämdes grannen. Han bad Cao Jie om ursäkt och lämnade tillbaka grisen han fått av Cao Jie.
Cao Jie log och tog emot grisen, men sade inget om saken till grannen. Då lovordade byborna Cao Jies generositet och beundrade honom ännu mer i sina hjärtan.
Cao Jies barnbarnsbarn Cao Cao (155–220), blev en känd hjälte under de Tre kungadömenas era. Han var ännu mer storsint och vidsynt än sin gammelfarfar.
Slaget om Guandu, år 200 är ett berömt slag i den kinesiska historien. Cao Cao var en av de stridande parterna. Trots att Cao Caos trupper bestod av betydligt färre män, besegrade de Yuan Shaos stora armé. Då övergav Yuan Shao och hans son sina trupper och flydde slagfältet till andra sidan av floden. Cao Caos soldater tillfångatog soldaterna och tog vapen, skatter och dokument i beslag.
Bland Yuan Shaos dokument fanns en mängd privat korrespondens mellan Yuan Shao och Cao Caos tjänstemän, däribland även några av hans armégeneraler.
Detta var graverande bevis på illojalitet och Cao Cao hade kunnat läsa breven, identifiera och rensa ut överlöparna. Men han gjorde inte det. Istället beordrade han sina tjänare att bränna breven utan att läsa något av dem, vilket gjorde att undersåtarnas känslor byttes från panik till tacksamhet.
Cao Cao kunde se situationen från deras sida. Istället för att agera mot de som varit illojala, sade han: ”När Yuan var stark kände även jag mig osäker på hur det skulle gå, så det är inte konstigt att de andra kände likadant!”
