En artikel nyligen i den tyska tidningen Der Spiegel med titeln “Developing Economies Hit a BRICS Wall” fångade upp årtiondets globala ekonomiska fråga.
Det har gått tolv år sedan bankmannen Jim O’Neil på Goldman Sachs förutspådde att Brasilien, Ryssland, Indien och Kina skulle ta över det globala ekonomiska ledarskapet från de alltför högt skuldsatta och allt mindre konkurrenskraftiga länderna i Väst. Den prognosen, som gav O’Neil rockstjärnestatus på Wall Street, visade sig stämma. Mellan 2001 och 2013 ökade den samlade bruttonationalprodukten i dessa fyra länder med 240 procent från 5600 miljarder dollar till 13 600 miljarder dollar.
Med ett starkare Väst och avmattande resultat i BRIC-länderna kommer nu bedömningar om att 2014 blir året då positionerna ändras. Så sent som i förra veckan sänkte brittiska Centre for Economics and Business Research sin prognos för tillväxten i BRIC-länderna. Brasiliens utförsbacke från ett populärt land för utländska investerare till en ansträngd ekonomi illustrerades av president Dima Rouseffs tal på World Economic Forum i Davos, där hon enträget bad industriledarna att ”ha för ögonen ett medellångt och långsiktigt perspektiv i bedömningarna.”
Rysslands redan osäkra framtidsutsikter står nu inför effekterna av hårdare ekonomiska sanktioner.
Indiens banker står inför ett berg av dåliga lån, och korruptionen löper amok. Inför de rikstäckande valen nyligen var en tredjedel av ledamöterna i parlamentet föremål för brottsutredningar. Detta, tillsammans med klassbaserad diskriminering, våld mot kvinnor och uruselt upprätthållande av lagen, fortsätter att avskräcka potentiella investerare. Nu står indiernas hopp till den nyvalde presidenten Narenda Modi som utlovat dramatiska reformer.
Då har vi kommit till Kina, det fjärde och det mäktigaste av BRIC-länderna. I ett reportage nyligen i Toronto Globe and Mail togs det upp frågor som jag personligen observerat under mina många besök i landet som chef för Kinas största utländska bank. Bland dessa frågor finns enorma överproduktioner av infrastruktur och fabriker, ofta med stöd från korrupta tjänstemän som mutats till att kringgå miljölagar och för att erhålla finansering. Mångmiljardbelopp har satts i dåliga lån som är tickande bomber i balansräkningarna i statliga banker.
Kinas tillväxttakt, som var så hög som 14 procent för några år sedan, förväntas falla till sju procent 2014. Likaså har Indiens toppnotering i tillväxt på tio procent fallit till halva den nivån. Brasiliens tillväxttakt, som låg på sex procent som högst, förväntas hamna under två procent i år.
Economist Intelligence Unit förutspår att BRIC-ländernas ledning i tillväxt med 98 miljarder dollar över G-4 (USA, Japan, Storbritannien och Tyskland) 2013 kommer att vändas till ett underläge med 44 miljarder dollar i år. Det innebär en enorm omkastning på 142 miljarder dollar för G-4:s del. USA förväntas bidra med mer till den globala tillväxten än Kina 2014 och Japan kommer att bidra med mer än Indien.
Sjunkande energikostnader, på grund av inhemsk produktion av olja och skiffergas, har hjälpt till att göra amerikansk tillverkningsindustri mer konkurrenskraftig. De senaste två åren har 4,3 miljoner jobb skapats. Personskulderna faller, konsumenterna gör av med pengar, och företagen investerar en del av sina enorma pengareserver.
Japans nye premiärminister Shinzo Abes ekonomiska plan har börjat lyfta landet ur deflation och stagnation. Storbritannien har fått igång sin ekonomi på ett imponerande vis, och Tyskland fortsätter sina solida prestationer. Också i det tilltygade Europa finns det positiva tecken. Lättnader i den stela arbetsrätten förbättrar företagens produktivitet och räntan på statsobligationer har fallit drastiskt.
Är då detta, som det hävdades i en artikel i Economist, ”vändningen för västvärlden”? Det är ingen större tvekan om att 2014 kommer att bli en paus för den ekonomiska uppgången i de fyra länder som har dominerat den globala tillväxttakten de senaste tolv åren, och att västländerna håller på att skaka av sig en del av de självförvållade såren som håller dem tillbaka.
Innan vi sjunker ner i självgratulerande skadeglädje, låt oss komma ihåg att världens ekonomiska tillväxt inte är ett nollsummespel. I en globaliserad värld bidrar framgång i ett land till framgång i de andra. Den avgörande betydelsen för Kanada av resursexport till Kina är en tydlig illustration av denna realitet. Kanadensarna gör bäst i att hoppas på att i synnerhet Kina tar sig igenom sina utmaningar på ett framgångsrikt vis.
Gwyn Morgan är en pensionerad kanadensisk företagsledare som varit chef för fem globala företag.
Copyright Troy Media.
