Två år efter att hans dotter dött av leukemi, troligen relaterat till föroreningar i området, gjorde Feng Jun det enda han kunde: Han stämde företaget som var källan till föroreningarna. Det var i mars i år. Sedan dess har fem utfrågningar hållits och inget har förändrats.
Feng anklagade företaget Hebei Dachang Jinming Accurate Cold-rolling Steel Plate (Jinming CS), en ledande ståltillverkare i provinsen, för att ha förorenat bybornas dricksvatten och därigenom direkt orsakat hans dotters död. Föroreningen har gjort hans by, Erliban, som ligger knappt fem mil från Peking, till en av Kinas många ”cancerbyar”.
Den senaste utfrågningen ägde rum den 2 december, och Feng är inte förvånad över att den inte gav något resultat. Lokala partiföreträdare och affärsmän samarbetar ofta i de här fallen. Så länge politikerna kan garantera att företaget får fortsätta sin verksamhet får de mutor av företaget.
Sedan det etablerades i mars 2000 har Jinming CS blivit en ledande tillverkare i Hebeiprovinsen. Lokalbefolkningen tror att det också har blivit en ledande skapare av ”cancerbyar”.
Lokala bönder har upprepade gånger appellerat till högre myndigheter och försökt få frågan att uppmärksammas av företaget, men Jinming CS fortsätter att pumpa ut avloppsvatten i området via rör som går under by där Feng och hans familj bor och ut i Baoqiufloden.
Baoqiufloden är mycket viktig för Dachang-häradet eftersom huvudflödet går genom området där byn Erliban ligger. Barn brukade leka, fiska och simma i floden på sommaren, men nu är floden ett smutsigt, mörkbrunt, stinkande flöde.
Feng har hört en annan bybo berätta hur han sett en hund dö efter att ha ätit en död fisk från floden och hur getter dött efter att ha betat nära floden. Han sade att inga grödor kan växa nära vattnet.
Den verkliga oron började dock för Feng när hans äldsta dotter fick cancer i mars 2006.
– När Ya Nan fick diagnosen leukemi började jag misstänka ett samband med vattnet som tagits från källor i min by.
Han och hans fru skickade prover på brunnsvattnet till hälsoorganisationer som testade dem och konstaterade att vattnet inte var dugligt att dricka. Arseniknivåerna var tre gånger så höga som normalt och mangannivåerna fyra gånger så höga.
– De senaste åren har vi inte vågat dricka vatten från underjordiska källor som ligger mindre än hundra meter ner i marken. I alla de gamla brunnarna blev vattnet rött, berättade Feng.
Den 6 juni 2007 började Ya Nan få svåra näsblödningar, ett symptom på att hennes sjukdom förvärrades. Vid det laget hade Feng redan påbörjat stämningsansökan. Hans dotter uppmanade honom att inte lägga några pengar på hennes behandling och de hade inte heller några pengar. Hon dog två veckor senare.
Feng sade att det nu framkommit många fall av bröst- och levercancer i Erliban och att i den närbelägna byn Xiadian har mer än femtio bönder dött av sjukdomar som man misstänker har att göra med exponering för föroreningar.
– En tolvåring fick cancer i magsäcken! Så vitt jag vet har hundra personer dött i de härader som ligger närmast företaget de senaste åren, sade Feng.
Eftersom folk på landsbygden inte har rätt till allmän sjukvård skulle det ha kostat en halv miljon yuan att behandla hans dotters sjukdom. Den genomsnittliga årslönen för en bonde ligger runt femhundra yuan.
Efter att Ya Nan dött diagnostiserades hennes lillasyster med blodsjukdomen trombocytopeni. I hennes fall har de kunnat hålla sjukdomen under kontroll.
Vissa rika bönder har flyttat till andra byar eller förorter närmre Peking för att undkomma föroreningarna berättar Feng.
– De som inte kan flytta har inget annat val än att stanna kvar här tills de dör.
Tidigt i september 2001 appellerade bybor i Erliban till myndigheterna om föroreningarna. Deras upprepade klagomål ledde till att företaget borrade två brunnar på trehundra meters djup åt byborna. Dessa djupare brunnar är säkra eftersom det förorenade vattnet inte läcker ner så djupt.
Trots detta är enligt Feng det mest skrämmande i nuläget för bönderna den förföljelse och hämnd som de utsätts för från de lokala myndigheterna. Fastän de appellerade igen 2005 vågar nu ingen stå upp för saken.
Vid ett tillfälle hade bönderna samlat statistik för dödsfallen i cancer i byarna runt Baoqiufloden och tänkte avslöja sanningen. På kvällen efter ett av deras möten utsattes ledaren för appelleringsgruppen för ett överfall. Han misshandlades av okända män och hans lilla affär rånades och vandaliserades. Skadorna efter överfallet var så svåra att Liu reste till sin hemby för att återhämta sig, enligt Feng.
Även Feng har råkat ut för liknande saker. När han gick för att köpa cigaretter i närheten av sitt hus omringades han av tre män.
– En av dem täckte över mitt huvud med kläder och de stoppade in mig i en bil och körde hastigt iväg. De misshandlade mig så länge de orkade, sedan kastade de ut mig på vägen med varningen ”sluta upp att slösa bort din tid”.
Feng vet hur myndigheterna agerar eftersom han lämnade kommunistpartiet redan 1992, av missnöje med korruptionen bland tjänstemännen.
Fastän hans yngsta dotter är i bra form idag, säger Feng att hennes hjärta skadats av blodsjukdomen.
– Det har varit mycket svårt att stå ut så här länge, sade Feng. Hans fru lämnade honom eftersom hon inte klarade av den ständiga skräcken för hämndaktioner. Feng bor nu med sin gamla mamma.
– Nu gör jag det inte för mig själv utan för lokalbefolkningen så att de inte ska få lida som jag har gjort. Det kinesiska kommunistpartiet offrar livet på vanliga människor för pengar. Jag kan fortsätta med det här, jag dör hellre än ger upp. Jag har en kraft som driver mig, de som fortfarande bryr sig om våra ”cancerbyar”, det är deras medkänsla som stödjer mig.
Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/26636/
