Spektaklet kring Wang Lijuns försök till avhopp till USA har fascinerat människor båda i och utanför Kina. Det har öppnat ett fönster in till de maktkamper som hotar det kinesiska kommunistpartiet. Men affären i sig erbjuder ett allt för snävt fokus för att ge en bra bild av hur svår situation partiet befinner sig i. (Läs del 1 här)
Forts.
I en artikel som publicerades i Hongkongtidningen Sing Pao Daily diskuterade professor Qian Liqun den kinesiske flygvapengeneralen Liu Yazhou, som är biträdande politisk kommissarie för flygvapnet och svärson till Li Xiannian, som var Folkrepubliken Kinas president 1983-1988.
Likt ”småprinsarna” – söner till den generation som grundade kommunistpartiet – som innehar strategiska maktpositioner, är Lius mål att ”försäkra sig om att fädernas styre varar generation efter generation” och att själv uppnå en topposition inom partiet.
Det som skiljer Liu Yazhou från småprinsarna är att han är en utpräglad militarist. Det allvarligaste är att han stödjer militär inblandning i politiska frågor.
I Liu Yazhous ögon är kommunistpartiet Kinas hopp. Och ”partiets hopp står till den centrala militärkommissionen. Militärkommissionens hopp står i sin tur till ännu högra makthavare”. Det verkliga toppskiktet ”finns främst inom militären”. Enligt hans bedömande är det i mindre civiliserade länder ”militären som är kraften bakom revolutioner”.
Många personer oroar sig för att om civilbefolkningen inte kan verka för demokrati kan partitjänstemännen inte heller verka för revolution och om det är militären som har den starkaste rösten kan Kina bli en militärdiktatur. ”Det är det värsta som kan drabba utsikterna för demokrati i Kina” skriver Qian.
Kina kanske är moget för militärstyre, enligt vad den unge akademikern och författaren Wang Yi påstår. ”Kina är det av världens länder som har flest militära publikationer, och de läses av varje manlig student i högre utbildning… Kina hindrar inte barn från att se krigsfilmer utan organiserar dem istället för att se sådana”.
Liu Yuan heter en general med storslagna planer. Som son till Kinas tidigare president Liu Shaoqi (styrde åren 1959-1968) har Yuan protesterat mot korruptionen och vid flera tillfällen krävt en ”ny demokrati”; som inte baseras på den västerländska modellen utan är utvecklad i enlighet med inhemska kinesiska erfarenheter.
Liu Yuans stabschef Zhang Musheng skrev en bok med titeln ”Förändra vårt historiska perspektiv”. Vid en presskonferens om boken i april 2011 argumenterade Zhang för att syftet med att anamma en ”ny demokrati” är att ”återupprätta legitimiteten” i kommunistpartiets styre.
Den nya demokratin innehåller enligt Zhang tre huvudkomponenter: Den främsta är kommunistpartiets ledarskap. Partiet ska ha absolut makt över reformen. Den andra är ett ”återvändande till centrumet av arbetare och bönder”. Partiet kan inte tillåta att bönder och arbetare är utsatta grupper. Det är nyckeln till återuppbyggandet av partiets legitimitet. Den tredje komponenten är ett tillåtande av kapitalismens utveckling, vilket håller kapitalistklassen lugn.
Det som sades vid presskonferensen ansågs vara en deklaration av småprinsarna kring Liu Yuan, för den nya politik som förespråkades.
Zhang Musheng påpekade upprepade gånger att ”vårt land har förts in i en allvarlig politisk och social kris, av några svaga, värdelösa och omänskliga ledare… Nästa generations toppledare kommer inte att tillåta den nuvarande utvecklingen att fortsätta.” Och de framtida ledarna ”kommer att utnyttja det högsta politiska intellektet för att lösa problemen de kan ställas inför”.
Han sade också att ”det kommer en kull med nästa ledargeneration”. Liu Yuan tillhör den.
Ett annat grepp om det framtida ledarskapet togs den 20 februari, vid återföreningen av ”Yun’an barnen”. Yuan’an var slutstationen för Maos Den långa marschen där det skedde bittra utrensningar och anses vara födelseplatsen för den kommunistiska revolutionen i Kina.
Många småprinsar diskuterade och skrev en bok med ”våra förslag till den 18 nationalkongressen” som handlar om att bygga upp ”demokrati inom partiet”. Det mest häpnadsväckande förslaget var att lägga till 20 procent direktvalda medlemmar till centralkommittén, politbyrån och politbyråns ständiga utskott.
Ledarna för det kinesiska kommunistpartiet har förlorat sin auktoritet och Bo Xilai är inte den ende att försöka göra om partiet efter sitt eget huvud. Den kinesiska politiken ser ut att gå en kaotisk framtid till mötes.
Översatt från engelska.
