Bian Que var en av de tidigaste kända kinesiska läkarna och levde på 500-talet f Kr. Hans medicinska skicklighet var enastående, därför kallades han för mirakelläkaren.
Han använde flera olika tekniker i sin utövning såsom örtmediciner, akupunktur, massage, samt vid behov även andra metoder. Han hade kunskapen att behandla olika typer av sjukdomar. Han reste runt i de olika kungarikena och behandlade människor med olika bakgrund. Oavsett var han befann sig behandlade han dem som behövde hans hjälp.
En minister i kungariket Jin var allvarligt sjuk och hade legat i koma under fem dagar. Bian Que kallades för att undersöka honom. Han tittade på honom, lämnade rummet och sade; ”Var lugna, hans blodcirkulation är normal, en gång hade kungen i kungariket Qin samma åkomma och återhämtade sig efter sju dagar”. Några dagar senare vaknade ministern ur koman.
Vid ett tillfälle reste Bian Que till kungariket Guo där prinsen verkade ha avlidit av en sjukdom. Efter att ha undersökt honom sade Bian Que att prinsen inte var död, utan att det var frågan om ”shi jue” (falsk död). Han sade till en av sina elever att ge prinsen behandling med akupunktur och en stund senare vaknade prinsen. Sedan den dagen kallade man honom för mirakelläkaren.
Vid ett annat tillfälle träffade Bian Que kungen av Qin och diagnostiserade en allvarlig sjukdom hos honom. Han sade till kungen att sjukdomen satt i hans muskler och kunde botas, men kungen ignorerade honom. Fem dagar senare sade han till kungen att sjukdomen nått hans blodkärl men att den fortfarande kunde botas, hans råd ignorerades dock igen. Efter ytterligare fem dagar sade han att sjukdomen nått kungens inre organ och skelett, och då kunde han inte längre hjälpa och kungen dog av sjukdomen.
När Bian Que undersökte patienten kunde han se roten till sjukdomen. Det finns en legend i Kina där det berättas att när Bian Que var ung, jobbade han på ett hotell där han ofta besöktes av en man vid namn Chang Sangjun. Bian Que var alltid mycket artig mot honom. Efter tio års observation visste Chang att Bian Que var en person med ädel karaktär.
En dag tog han ut ett litet paket med örter och sade till Bian Que att om han tog lite av det så skulle han kunna se allt. Förutom örterna gav han också honom en bok med formler. Efter att ha lämnat detta försvann Chang ögonblickligen. Bian Que intog örterna och fann att han kunde se igenom en närstående vägg. Med denna förmåga kunde han korrekt diagnostisera orsaken och roten till sjukdomar.
Kineser vet att sedan urgammal tid värderade man dygden högt inom traditionell kinesisk medicin (TKM). Anledningen är att det finns en nära förbindelse mellan altruism och etik och människans förmåga att läka.
Det viktigaste arbetet som Bian Que lämnade ifrån sig är boken ”The Classic of Difficulties” (Nan Jing) vilket är ett verk som spelat en stor roll i utvecklingen hos den kinesiska medicinska vetenskapen.
Fotnot: Boken ”The Classic of Difficulties” (Di Ba Shi Yi Nan Jing) skrevs sent under Handynastin och är en av fyra grundläggande klassikerna inom kinesisk medicin. Boken systematiserade pulsdiagnostiken med de 60 punkterna inom de fem fasernas akupunktur.
