Emma Holizas förkärlek till måleriet och hennes mors uppskattning för den javanesiska kulturen gjorde att hon började måla vax på tyg. Konsthantverket batik har fulländats i Indonesien.
Batiken är Indonesiens stora bidrag till världskulturen. Konsthantverket har sitt ursprung i det kungliga javanesiska hovet, främst från det gamla kungadömet Mataram. Batiken spred från palatset till kustområden.
Java tog till sig många andra religioner och kulturer under många handelsresor. Kineser, östindier, araber, holländare och britter lämnade sin prägel på den javanesiska kulturen och i batik tillverkningen.
Man kan hitta batikhantverkare i Mexiko, Indien, Malaysia och Afrika, men de finaste arbetena hittas i Indonesien. Mönstren är utsökta; detaljerade och minutiöst utformade. Batikhanterkare finslipade sina färdigheter redan under 1200-talet. Varje mönster i den indonesiska batiken bär på en historia och förmedlar en stark känsla av plats och människor.
Vid mitt senaste besök till Jakarta, upptäckte jag Emma Holizas butik, Omah Batik Nebu Sauyun. Kanske en av de få återstående butiker som erbjuder elegant batik.
Holizas uppdrag är att bevara och skydda denna vackra och unika indonesiska kulturtradition. Hon berättade att hennes butik hela tiden förbättrar den traditionella tekniken och motiven och deras mönster bevarar den ursprungliga charmen och identitet, samtidigt som de ger den ett modernt utseende. Tygerna passar till fester och högtider för alla åldrar. Det finns tyger för vardags, affärsliv och till mer formellt bruk.
Vissa områden är specialiserade på viss typ av design. Designen i centrala Java har traditionella mönster i brunt, svart och gult. I Javas norra kust nära Pekalongan och Cirebon har man hämtat inspiration från den kinesiska kulturen. Där använder man ljusa röda och blåa färger i mönstren och blom- och molnmönstren är mer invecklade.
Kawung, ett javanesisk mönster från 1200-talet, har cirkulära motiv. Detta mönster kan även hittas i sultanens kungliga hov i Jogjakarta och i Prambanan nära Jogjakarta och Kediri i östra Java, liksom ingraverade på templets väggar. Mönstren har ibland ovaler i mitten av cirkeln. Korsande linjer eller prickar med ovaler, som representerar frukter från kapokträd eller silkesbomullsträd eller sockerrör.
Både de mörka och de ljusa områdena i batik väcker intresse. Motiven hänger samman, och sanningen bakom ett motiv är beroende av den andras närvaro. Ett sätt att se på det klassiska Kawungmönstret är att till exempel placera en diamant i mitten, omgiven av ovaler, med grupper av cirklar i de fyra ändrarna.
En annan tolkning har en liten cirkel i mitten med ovaler strålande utåt. Formen av en diamant passar in i utrymmet mellan kronbladens yttre ändar och skapar en bård i mönstret. Ögat ger först en och sedan en annan syn som varken är disharmonisk eller avvisande, i någon av dessa tolkningar. Det är ett exempel på inre lugn och balans.
Det kungliga hovet i centrala Java föredrar en exklusiv design som kallas för Parang, bokstavligen betyder det ”en ojämn sten”, ”trasigt blad” eller ”kniv mönster.” Det finns minst 40 varianter av detta mönster och den mest kända och eleganta är Parang Rusak. Den består av Parang vikt i rader, mönstren består av svepande linjer med sneda rader av bladformade band.
Banden löper parallellt, växlande med smalare band av en mörkare färg som går i kontrast. Parang pryder ofta ornament och musikinstrument, till exempel den javanska xylofonensemblen, bambuflöjter, trummor och gong-gong även kallad för Gamelan.
Även om Java är känt som tillverkare av finaste batik, har Indonesiens 19 33 andra provinser, från Aceh till Papua, utvecklat mönster som är unika från just den lokala kulturen.
De vävda motiven och invecklade mönstren är inte enbart estetiska, de väcker medvetenheten om sin omgivning, en vägledning hur man ska uppföra sig genom livet. Barnet tas först emot i vikt batik och lindas sedan om i batik. Babyn bärs i en batiksjal, tills han kan gå.
I små städer och byar bär människor stora eller tunga buntar med batik som binds fast över ena armen. Rika indoneser gillar design av högsta mode som är målad på silke. Denna design av enastående hög kvalitet kan ta månader att skapa och kan kosta tusentals kronor.
Batiken skapades ursprungligen av bomull eller silke men nu använder man syntetiska tyger, säger Holiza. Hon använder fortfarande den traditionella processen som har förts vidare i hundratals år med ett traditionellt redskap som ser ut som en penna som lägger färgprickar av vax på tyg.
Eftersom batik för det mesta görs i små verkstäder kan det ta nästan ett helt år att skapa ett stycke. Det kan ta tre till fyra månader att skapa mönster på tyg, säger Holiza. Antik batik är eftersökt eftersom damerna sjunger mantra för god hälsa och lycka medan de lägger vax på tyget.
– I Indonesien säger vi att varje batik bär på en historia, säger Holiza.
Mönstren för god lycka blir allt fler. Vissa görs för brud och brudgum, andra för de kungliga, varje design bestämma rang och tillfälle.
Processen hur man skapar kunglig Pedalamanbatik skiljer sig från Persisiran vid kusten. I mönstren från Pedalaman använder man brunt som även kallas för soga och mörkblått och vitt på en beige bakgrund. Soga görs av bark från Tenggi, Jmbal och Tegeran skogen. Det blåa och beige pigmentet kommer från indigo- eller tom-blad.
Iran producerar mer färggrann batik och är omtyckt bland holländska, kinesiska och indonesiska batikformgivare. Iran metoden används mer när de syntetiska färgerna blev populära. Staden Pekalongan liksom Javas batikcenter vid norra kustområdet använder också denna metod.
Två framträdande damer har visat en liknande fascination och uppskattning för batik, president Obamas framlidna mor, Ann Dunham och Madame Ani Bambang Yudhoyono, Indonesiens främsta dam.
http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/20085/
