När Ban Chao (32-102 e. Kr.) kom till huvudstaden år 62 e. Kr. började han arbeta med transkriberingar för sin försörjning. Kejsaren Ming av Östra Handynastin regerade på den tiden.
Ban blev uppfylld av tanken att renas av blod och eld i striderna mot Xiongnu, nomadstammar i norr. Han slängde därför sin skrivarpensel och anslöt sig i stället till armén.
Han kämpade tappert och hade sinne för strategi och gjorde mycket snabbt karriär i armén. Senare blev han utvald som sändebud för att bygga allianser med stammar nära Centralasien för att på så sätt kunna stå emot räderna från Xiongnu.
Ban Chao ledde en trupp på 36 soldater vid sitt besök i staten Shanshan (nuvarande Loulan i Turpan i Xinjiang). Vid den här tiden var Shanshan-staten tvungen att betala skatter och tributer till Xiongnu för att visa sin lojalitet.
Shanshan-statens härskare var inte alls nöjd med en sådan situation, men det fanns inget alternativ, eftersom inbördeskrigen i Östra Handynastin hade hindrat kinesisk militär från att skydda intressena hos staterna i de västra regionerna under de senaste decennierna.
Inledningsvis visade härskaren stort intresse och välkomnade Ban Chao. Men efter några dagar kände han en plötslig likgiltighet från härskaren och gissade att det måste ha kommit ett sändebud från Xiongnu. Besöket gjorde härskaren obeslutsam över vem han skulle vara lojal mot.
Ban Chao kallade till sig den lokale tjänaren och frågade honom:
– Xiongnus sändebud har varit här i några dagar. Var är de?
Den oväntade frågan, kombinerat med rädsla, fick tjänaren att tala om var Xiongnus sändebud befann sig. Ban Chao kallade till sig sina 36 soldater och underhöll dem med vin. När de druckit hälften av vinet tog Ban Chao till orda.
– Anledningen till att ni alla kommit hit med mig är att upprätta en allians med vår dynastis härskare, och återvända hem med ära. För några dagar sedan kom en Xiongnu-delegation hit, vilket har gjort härskaren obeslutsam. Om han arresterar oss och skickar oss till Xiongnu skulle vi alla bli dödade. Vad ska vi göra?
– Vi är i fara, och våra liv står till ditt förfogande, svarade hans följeslagare.
– Man kan inte fånga en tigerunge utan att ge sig in i tigerns näste. Vid detta kritiska skede måste vi starta attacken mot Xiongnu-delegationen omedelbart. De är i underläge och oförberedda. Vi attackerar dem på natten och bränner allt för att eliminera dem. Då kommer härskaren av Shanshan-staten inte att ha något annat val än att välja lojalitet till Handynastin. Så kan vi utföra vårt uppdrag, sade Ban Chao.
– Vi är redo för din order, ljöd det från hans soldater.
Efter mörkrets inbrott, ledde Ban Chao sina soldater nära Xiongnu-delegationens inkvartering. När Ban Chao sent på natten såg den starka vinden, beordrade han tio soldater att ta med virveltrummor och gömma sig bakom ett hus.
– Så snart ni ser elden, låt trummorna trumma och för oljud som från ett anfall, sade han.
De övriga soldaterna hade med sig svärd och armborst och gömde sig i ett bakhåll på husets båda sidor. Ban Chao inledde attacken genom att sätta eld på huset i den mörka natten. Över 30 Xiongnu-delegater dödades av Ban Chao och hans krigare, över hundra personer dog i branden.
Shanshan-statens härskare blev chockad, men också imponerad av Ban Chaos militära förmåga och mod, och han beslöt att bli lojal mot Handynastin. Andra stater och stammar i västra regionen följde snart därefter. Under de närmast följande månaderna ledde Ban Chao de allierade trupperna och erövrade andra stammar. Hela Tarimbäckenet låg under hans kontroll.
Ban Chao tillbringade nästan 30 år i de västra regionerna, och utnämndes till protektor för de västra regionerna. Han lyckades hålla den vänstra regionen fram till Kaspiska havets stränder under kinesiskt beskydd och garantera en klar förbindelselänk längs Sidenvägen, som band samman öst och väst via Centralasien.
