- Titel: The Fighter
- Produktionsår: 2010
- Produktionsland: USA
- Regi: David O. Russell
- Medverkande: Mark Wahlberg, Christian Bale, Melissa Leo, Amy Adams, Jack McGee m fl.
- Kommer ut: 110713
Den här filmen hade många nomineringar på årets Oscarsgala och drog hem två statyetter. Men bortsett från Bales lysande insats som den metamfetamin-beroende föredettingen Dicky Eklund, är denna film inte vidare märkvärdig.
Filmen är baserad på den verkliga historien om boxaren Micky Ward, i filmen spelad av Mark Wahlberg. Tacksamt nog har filmskaparna valt att fokusera på en lite kortare tidsperiod, vilket gör att filmen, till skillnad från vissa andra biopics (film baserad på en verklig människas liv), är någorlunda solid.
Personligen tycker jag att biopics är tråkiga. I alla fall amerikanska sådana, eftersom de alltid är uppbyggda på exakt samma sätt. Den kända personen har det besvärligt och övervinner hinder för att i slutändan bli världsmästare/världsberömd. Tröttsamt värre. Filmen The Fighter handlar alltså om en boxare som har det lite besvärligt för att i slutet…ja, jag ska inte avslöja slutet. Men det är väl inte vidare svårt att räkna ut vad det är som kommer att hända?
Mark Wahlberg är alltså samma man som en gång i tiden var med i hiphop-bandet Marky Mark and the Funky Bunch. Han valde att sadla om i mitten av 90-talet och bli skådespelare. Och det har ju gått ganska så bra för honom. Personligen tycker jag att han är en ganska kass skådespelare, förutom när han spelar halvdumma töntiga figurer som i Paul Thomas Andersons hyllning till 1970-talets porrfilmsindustri, ”Boogie Nights” (USA, 1997) eller M. Night Shyamalans övernaturliga thriller, ”The Happening” (USA/Indien/Frankrike, 2008). Vore det inte för dessa filmer, skulle jag ha velat säga att Wahlberg borde återvända till hiphopen. Inte heller i ”The Fighter” övertygar han; termen ”inte övertygande som människa” dyker upp i mitt huvud när jag ser Wahlberg i denna film.
Christian Bale är dock ruggigt bra som Mickys missbrukande bror, Dicky Eklund. Det är lätt att spela över när man ska spela en missbrukare, men Bale känns övertygande även när han beter sig som mest extremt.
Även Amy Adams och Melissa Leo är bra i sina roller, även om jag kanske inte tycker att Leo är så bra att hon förtjänade att gå hem från Oscarsgalan med en statyett under armen.
Det är väldigt få överraskningar i The Fighter; den känns inte originell för fem öre egentligen. Men filmen känns ändå sevärd tack vare Bales klockrena porträtt av Dicky Eklund.
Samtidigt känns kombinationen Bale/Wahlberg ungefär lika bra som om Celine Dion skulle sjunga en duett med min tondöva kompis, som blir tillsagd att hålla käft var enda gång han sjunger med till radion.
Bale ruggigt bra i annars medioker film
- Titel: The Fighter
- Produktionsår: 2010
- Produktionsland: USA
- Regi: David O. Russell
- Medverkande: Mark Wahlberg, Christian Bale, Melissa Leo, Amy Adams, Jack McGee m fl.
- Kommer ut: 110713
Den här filmen hade många nomineringar på årets Oscarsgala och drog hem två statyetter. Men bortsett från Bales lysande insats som den metamfetamin-beroende föredettingen Dicky Eklund, är denna film inte vidare märkvärdig.
Filmen är baserad på den verkliga historien om boxaren Micky Ward, i filmen spelad av Mark Wahlberg. Tacksamt nog har filmskaparna valt att fokusera på en lite kortare tidsperiod, vilket gör att filmen, till skillnad från vissa andra biopics (film baserad på en verklig människas liv), är någorlunda solid.
Personligen tycker jag att biopics är tråkiga. I alla fall amerikanska sådana, eftersom de alltid är uppbyggda på exakt samma sätt. Den kända personen har det besvärligt och övervinner hinder för att i slutändan bli världsmästare/världsberömd. Tröttsamt värre. Filmen The Fighter handlar alltså om en boxare som har det lite besvärligt för att i slutet…ja, jag ska inte avslöja slutet. Men det är väl inte vidare svårt att räkna ut vad det är som kommer att hända?
Mark Wahlberg är alltså samma man som en gång i tiden var med i hiphop-bandet Marky Mark and the Funky Bunch. Han valde att sadla om i mitten av 90-talet och bli skådespelare. Och det har ju gått ganska så bra för honom. Personligen tycker jag att han är en ganska kass skådespelare, förutom när han spelar halvdumma töntiga figurer som i Paul Thomas Andersons hyllning till 1970-talets porrfilmsindustri, ”Boogie Nights” (USA, 1997) eller M. Night Shyamalans övernaturliga thriller, ”The Happening” (USA/Indien/Frankrike, 2008). Vore det inte för dessa filmer, skulle jag ha velat säga att Wahlberg borde återvända till hiphopen. Inte heller i ”The Fighter” övertygar han; termen ”inte övertygande som människa” dyker upp i mitt huvud när jag ser Wahlberg i denna film.
Christian Bale är dock ruggigt bra som Mickys missbrukande bror, Dicky Eklund. Det är lätt att spela över när man ska spela en missbrukare, men Bale känns övertygande även när han beter sig som mest extremt.
Även Amy Adams och Melissa Leo är bra i sina roller, även om jag kanske inte tycker att Leo är så bra att hon förtjänade att gå hem från Oscarsgalan med en statyett under armen.
Det är väldigt få överraskningar i The Fighter; den känns inte originell för fem öre egentligen. Men filmen känns ändå sevärd tack vare Bales klockrena porträtt av Dicky Eklund.
Samtidigt känns kombinationen Bale/Wahlberg ungefär lika bra som om Celine Dion skulle sjunga en duett med min tondöva kompis, som blir tillsagd att hålla käft var enda gång han sjunger med till radion.
Rekommenderat
- Inrikes
Börsen vänder upp på plus
- Inrikes
Misstänkt föremål i Göteborg var skarpt
- Inrikes
Socialdemokraterna föreslår övervakning och samhällstjänst för unga
- Utrikes
Putin: Attacken utförd av ”radikala islamister”
- Inrikes
Skanska tar miljardorder i Oregon
- Inrikes
Naturvårdsverket får kritik för beslut om örnforskning