Avsaltning av havsvatten för att skapa dricksvatten har blivit en allt populärare trend runt om i världen, men det är inget klimatvänligt sätt för att tillfredsställa den törstande delen av världen, enligt en rapport från Världsnaturfonden (WWF).
Rapporten, som har titeln ”Att skapa vatten: avsaltning – en valmöjlighet eller en distraktion för en törstig värld?”, visar att man på vissa av de torraste och törstigaste platserna vänder sig till avsaltning. Bland dessa platser finns regioner där vattenproblemen påverkar stora, befolkningsrika områden – Australien, Mellanöstern, Spanien, Storbritannien och USA. Indien och Kina hakar på.
WWF tror dock att avsaltningen är ett potentiellt hot mot omgivningen och att det kan intensifiera klimatförändringarna.
– Avsaltning av havet är ett dyrt, energiintensivt sätt att få vatten och dessutom produceras växthusgaser. Kanske kan metoden ha sin plats i framtida sötvattenproduktion men det finns fortfarande billigare, bättre och kompletterande sätt att få fram vatten som också utgör mindre risk för miljön, säger Jamie Pittock, chef för WWF:s globala sötvattensprogram
Avsaltning innebär att avlägsna salt och mineraler som är lösta i havsvattnet. Havsvattnet hettas upp tills vattnet avdunstar till ånga och lämnar kvar salt och andra mineraler. Denna ’rena’ ånga kondenseras sedan separat. Det avskilda vattnet innehåller mindre halter av salter och mineraler eller inga alls.
Vattenmätarna kontrolleras på en avsaltningsanläggning i Singapore. (Foto: AFP/ROSLAN RAHMAN)
För närvarande uppskattar man att runt 60 procent av sötvattenbehovet i Persiska viken skapas genom avsaltning, och i den australiska staden Perth kommer en tredjedel av sötvattnet från samma källa. Spanien försörjer sitt jordbruk med en förbluffande hög andel avsaltat vatten – 22 procent, vilket är högst i världen – liksom semesterorter i torra områden.
Enligt WWF är avsaltningens konsekvenser att stora mängder saltlake skapas, skador på kustområden samt minskad tonvikt på bevarande av floder och våtmarker. WWF rapporterar också om att många av de områden där avsaltning används som intensivast historiskt också har skadat naturliga vattenresurser, i synnerhet grundvattnet.
– Stora avsaltningsfabriker kan på snabbt bli ’de nya dammarna’ vilka döljer vikten av att verkligen bevara floder och våtmarker. Som för alla relativt nya ingenjörskonster, såsom de stora dammarna som växte fram på 50-talet, blir de negativa konsekvenserna kända först när det är för sent eller för dyrt att ordna till. Vad vi behöver mest är en ny attityd till vatten, inte okontrollerad expansion av vatteningenjörskonst, säger Pittock.
Översatt från originalartikel på engelska.
