Avmystifiering av molnen på Saturnus måne Titan
En enorm pilformad storm blåser över de ekvatoriala regionerna på Titan, sett från NASA:s rymdsond Cassini. Formationerna beror på säsongsmässiga väderförändringar på Saturnus största måne. (Foto: NASA/JPL/SSI)


Mystiska molnformationer på Titan, Saturnus största måne, beror på en stencilerande effekt som orsakas av enorma vågor i månens atmosfär, visar ny forskning som publicerades på tidskriften Nature Geoscience nätupplaga den 14 augusti.

Ett av molnen – en gigantisk vit pil lika stor som Texas – observerades av NASA:s rymdsond Cassini i september 2010. Var och en av vingarna på pilen var 150 mil lång.

Ett internationellt forskningsteam gjorde en tredimensionell simulering av Saturnus-månens atmosfär med användning av global mjukvara för klimatsimulering för att förstå hur molnformationer som dessa skapas.

”Dessa atmosfäriska vågor är ungefär som de naturliga resonansvibrationerna i ett vinglas”, sade författaren Jonathan Mitchell från University of California i Los Angeles i ett pressmeddelande.

”Enskilda moln kan ’slå an tonen’ så att säga, och så fort tonen ljuder måste molnen svara på den vibrationen.”

Molnen kan också vara orsaken till dalgångarna på Titans måne eftersom molnen producerar mäktiga skyfall 20 gånger starkare än de normala säsongsmässiga regnen på Titan.

Att studera klimatet på Titan kan ge ledtrådar till jordens tidiga klimathistoria liksom till pågående klimathändelser. Båda har molekylärt kväve som sin huvudsakliga komponent i atmosfären samt rikligt med vatten.

”Titan är som en underlig släkting till jorden – den enda steniga kroppen i solsystemet som för närvarande upplever regn”, sade Mitchell.

”Titans tropiska klimat ger oss möjlighet att studera tropiskt väder i en enklare miljö än på jorden”, tillade han. ”Vårt hopp är att detta kan hjälpa oss att förstå jordens väder i ett föränderligt klimat.”

Översatt från engelska.