Det ryms mer i den klassiska kinesiska dansen än vad som kan ses på ytan. Det är en konst som kommer från dansarens hjärta, vilket syns i rörelserna och vad de sänder ut till publiken.
– Den är omfattande. Den har verkligen en djup mening och om man inte känner till kinesisk kultur, är det väldigt svårt att dansa klassisk kinesisk dans, säger Madeline Lobjois, som dansar klassisk kinesisk dans och har fått sin utbildning vid Fei Tian Academy of the Arts i USA.
Lobjois har framträtt i de mest ansedda teatrarna runt om i världen. Hon har också vunnit priser vid NTD Televisions internationella danstävlingar för klassisk kinesisk dans. I juniorklassen för kvinnor vann hon Excellence Award 2008. De två följande åren vann hon silver.
Det här är hon blygsam med och poängterar att det viktigaste har varit träningen.
– Om man ska bli bra måste man vara uppe till sent och stiga upp tidigt. Lunchen använder man till att öva. Man svettas mycket. Man kan vara trött, men man vet att det är för att uppnå något bra, säger Lobjois.
I de två senaste tävlingarna har hon porträtterat flera olika karaktärer. År 2009 porträtterade hon en himmelsk skönhet och 2010 framförde hon en dans som visar berättelsen om Lady Mu Guiying, en kvinnlig kinesisk general som ledde sina trupper i krig efter att hennes man blev dödad under Norra Songdynastin.
Lobjois säger att rollen krävde att hon behövde ändra sitt uppförande under dansen. I början var hon sörjande, sedan ”på slutet, blev jag stark och mer beslutsam.”
Att sedan kunna förmedla dessa känslor krävde träning i andra delar av konsten.
– Jag tror att ögonen och hjärtat är viktigast, säger hon.
– Publiken kan se ögonen och man kan beröra dem på djupet, säger hon, och tillägger;
Madeline Lobjois framträder vid NTD Televisions internationella danstävling för klassisk kinesisk dans. (Foto: Edward Dai/Epoch Times)
– Kineser förstår att det är skillnad på en som dansar med hjärtat och en som dansar utan att hjärtat är med. Man kan se att rörelsernas andhämtning, mjukheten och allting annat är annorlunda. Det berör publiken.
– Publiken kan också se att det är annorlunda än andra danser. De säger att dansarna är så rena och har en magisk känsla. De kan inte riktigt beskriva den här känslan. Den känslan kommer från den kinesiska kulturen. Det är något i det inre som man inte kan se från utsidan.
Att träna upp det här tar tid, säger hon.
– Det är inte som att säga att man förstår hur man gör det och så kan man göra det. Man kan förstå det, men kanske inte kan göra det.
– Det har också en koppling till vardagen. Om man är ren i sin vardag, har medkänsla och följer en hög standard i sitt uppförande, det syns på ens rörelser.
Det här knyter an till något som finns i djupet av konstformen, det är något som Lobjois bestämt sig för att utforska och fullända.
– Det känns inte som att det finns något tak i klassisk kinesisk dans, säger hon och påpekar att ju djupare man går desto mer finns där.
– Man upptäcker mer och när man just har hittat något nytt, är det egentligen en förgrening till en annan del. Så fortsätter det.
Om konstformen säger hon:
– Det man tror är lätt är faktiskt det svåraste. Det jag sade tidigare om ögonen och hjärtat, de detaljerna är faktiskt mycket viktiga. De gör hela skillnaden från andra danser.
Hon säger på ett liknande sätt om sådant som ser svårt ut;
– Ibland är de kanske inte så svåra. Man behöver bara träna. Om man tränar mycket kan man göra vad som helst.
Översatt från engelska.
