OPINION | DEBATTARTIKLAR | ÅSIKT
ENGLISH  FRANÇAIS  DEUTSCH  ESPAÑOL  中文  Fler språk (Other languages) 

Världen i bilder

Flera bilder ->





Special






När "mjuk makt" misslyckas

John Feffer
17.02.2013 20:50

Medan de territoriella tvisterna med Kina skärps välkomnar Filippinernas president Benigno Aquino (till höger) Japans utrikesminister Fumio Kishida vid hans artighetsvisit i Malacanang Palace i Manila den 10 januari 2013. (Foto: Jay Directo / AFP / Getty Images)

Världens äldsta Chinatown finns inte i New York eller San Francisco eller ens i Yokohama utan i Manila. Det är ett faktum som kommer upp ofta när Peking talar om sin långvariga relation till öarna som ligger ungefär 600 mil åt sydost. Likaså skryter Kina om sina tre Konfuciusinstitut i Filippinerna. Sedan 2011 har Chinoy TV spridit information från Konfuciusinstitutet till alla filippiner som inte fysiskt tar del av de kulturella och politiska händelserna.

Under tiden växer handeln mellan de här två länderna allt snabbare. Under 1996 var Kina inte ens med bland Filippinernas tio största handelspartner. Idag är Kina nummer tre, med en handelsvolym på 30 miljarder dollar. Efter samtal i Peking 2011 enades de båda parterna om att fördubbla det till 2016 vilket skulle ge Kina topplaceringen.

Kinas utövande av mjuk makt i Filippinerna är inte på något sätt unik i regionen. Peking har Konfuciusinstitut i hela Asien: sju i Indonesien, nio i Australien, tolv i Japan, och 17 i Sydkorea. Kina är den ledande handelspartnern för ett antal länder i Sydostasien.

Det förefaller utifrån denna bakgrund som om Kinas mjuka makt skulle vara särskilt framgångsrik i Filippinerna och resten av Asien. Men det är inte hela sanningen.

Kina har inte begränsat sig till utövandet av mjuk makt för att öka sitt inflytande i regionen. I ett försök att hävda omtvistade territorier i Sydkinesiska havet uppförde Kina byggnader på Mischief Reef 1994, vilket ligger inom Filippinernas egen ekonomiska zon. Manila svarade inte militärt på denna provokation men har hävdat sina anspråk till det omtvistade området på andra sätt, till exempel genom att göra en seismisk undersökning för att undersöka oljetillgångar under vattnet. Kinesiska patrullbåtar försökte störa undersökningen. Senare grep Manila de kinesiska fiskare som höll på i området och Kina hämnades genom att vägra ta emot båtlaster med filippinska bananer.

Med sin ”mjuka makt” har Kina försökt utöka sitt inflytande utan att oroa grannar och handelspartners. Men på grund av sin hårda attityd har Kina uppnått motsatsen. Till exempel har Filippinerna obevekligt närmat sig USA för att balansera Kinas påverkan. Manila förhandlade fram en fördubbling i Foreign Military Financing från USA 2012 och har gjort sina militärbaser mer tillgängliga för amerikanska styrkor trots att landet bryskt sparkade ut USA från militärbaserna Subic och Clark redan 1991. Filippinerna har också sökt amerikansk hjälp i regionala organisationer för att göra motstånd mot Kina när det gäller omtvistade territorier.

Sydkinesiska havet är inte den enda plats där Kinas hårda makt tar över dess mjuka. Nyligen stärkte Kina sina anspråk på Diaoyu/Senkaku öarna. Den japanska regeringen har nyligen "köpt" öarna från en privat ägare. Kina har skickat flygplan för att övervaka japanska stridsflygplan i området. Det faktum att Kina är Japans ledande exportmarknad har inte verkat dämpa uttalanden från Tokyo.

Kinas hantering av mjuk makt och hård makt är inte en motsägelse. Pekings tillvägagångssätt är faktiskt kopierade direkt från begreppets upphovsman: USA.

1990 utvecklade Harvardprofessorn Joseph Nye begreppet mjuk makt som ett sätt att bevara USA:s makt i en föränderlig värld. Han föreställde sig aldrig att USA skulle ge upp den hårda makten. Snarare uppmanade han USA att alltmer förlita sig på diplomati, ekonomiska förbindelser och kulturellt utbyte vid slutet av det kalla kriget då militärt våld verkade ge mindre i utbyte.

Under det senaste decenniet har USA:s förhållningssätt “smart power” (smart makt) som använts av bland andra Hillary Clinton, lett till betydliga misslyckanden, i Irak under ledning av reklamchefen Charlotte Beers, i Afrika under Africoms tvivelaktiga ledarskap, i den muslimska världen efter Barack Obamas berömda tal i Kairo. I alla dessa fall underminerade USA:s hårda makt dess strävan efter mjuk makt.

Irakierna var inte entusiastiska över USA-finansierade tidskrifter så länge amerikanska soldater ockuperade deras land.

Afrikaner som får humanitärt bistånd från frivilligarbetare tillsammans med amerikanska soldater oroas över det egentliga syftet med ett biståndsprogram som genomförs under Pentagons ledning. Och även om muslimer jublade över president Obamas ord i Kairo, såg de hur drönarattacker fortsatte att skada civila, de allra flesta muslimer.

Washington har varit ovilligt att omvärdera "mjuk makt" trots att den verkar så uppenbart vanhedrande för den militära dominansen. Men kanske skulle USA-politiker kunna dra lärdom av strategi genom att titta på de påtagliga bristerna i Kinas insatser i Asien. Andra länder i Asien som strävar efter att använda både hård och mjuk makt, så som Japan och Sydkorea, bör också notera: du kan inte ha båda delarna.

 

John Feffer är för närvarande en Open Society fellow i Östeuropa. Han är på väg att lämna sin position som chef på Foreign Policy in Focus.


Copyright © 2012 Epoch Times. All rights reserved.

Översatt från engelska .