OPINION | DEBATTARTIKLAR | ÅSIKT
ENGLISH  FRANÇAIS  DEUTSCH  ESPAÑOL  中文  Fler språk (Other languages) 

Världen i bilder

Flera bilder ->





Special






Kommunistpartiet erkänner äntligen kulturell kris

Wei Jingsheng
15.07.2012 15:52

Den kinesiske demokratiaktivisten Wei Jingsheng (Foto: Gary Feuerberg/Epoch Times)

Generalsekreteraren i det kinesiska kommunistpartiet, Hu Jintao, inledde år 2012 med att publicera en artikel i sin partitidskrift Qui Shi (Söka sanningen) som handlade om att stoppa den kulturella infiltrationen från Väst. Han sade rent ut att ”Den västerländska kulturen är nu starkare än vad vi är.” Han påstod också att ”Väst sysslar med kulturell infiltration i ett försök att omstörta Kina” och liknande.

Allt följer den väl inkörda gamla retoriken som Kinas makthavare använt för att få det att låta som att Väst motsätter sig en ”fredlig utveckling” i Kina. Vid en närmare granskning skiljer sig det Hu sade faktiskt från hur Mao Zedong och Deng Xioaping argumenterade. För det första erkänner Hu Jintao äntligen att Kinas kultur under kommunistpartiets styre tydligt har kommit efter de västerländska demokratierna.

Självklart nämner han som vanligt mycket som rättfärdigar situationen, exempelvis att andra trakasserar oss, andra vill kullkasta socialismen i den enpartistyrda diktaturen, och så vidare.

Det hela kan sammanfattas så här: Eftersom Väst, enligt partipropagandan, vill hindra den fredliga utvecklingen så utgår kommunistpartiet från kulturevolutionen i sitt angrepp på den västerländska kulturen och för att motsätta sig väst. Men denna gång använde Hu Jintao faktiskt inte ordet ”dekadenta” före ”västerländska kulturen”.

Detta utelämnande bekräftar att begreppet ”den dekadenta västerländska kulturen” som partiet ofta utnyttjat, är ett skämt. Det är också så som det kinesiska folket länge har uppfattat det. Därför kunde han likaväl ärligt erkänna faktum.

Hu Jintaos partikollegor har skickat sina barn till väst för att ta till sig denna så kallat dekadenta kultur. Han skulle inte framstå som trovärdig om han inte medgav detta förhållande.

En sak till: är inte den kommunistiska ideologin också något som kommit från väst?

I nästan ett sekel har kommunistpartiet ständigt verkat för att förstöra den traditionella kinesiska kulturen och försökt att ta till sig den västerländska kulturen, enbart i syftet att upprätta och upprätthålla sin enpartidiktatur. Om kommunistpartiet säger något i stil med "dekadent västerländsk kultur", skulle det uppenbarligen vara som en tjuv som skriker, "stoppa tjuven".

I mer än hundra år har det kinesiska folket med sina högt burna ideal varit överens om att den traditionella kinesiska kulturen måste förvandlas för att anpassas till den historiska trend där Kina lär från väst. Allt för att göra det möjligt för Kina att bli en del av det moderna samhället.

Kulturella förändringar följer naturligt på social utveckling. Det finns ingen oföränderlig kultur. Efter att i flera decennier ha varit förblindat av kommunistpartiet, börjar det kinesiska folket nu återuppta det verkliga konceptet: Att använda kulturen från de utvecklade samhällena och dra nytta av den för att möta behoven hos det moderniserande kinesiska samhället.

Denna gång är det dock partiet som är motvilligt och pratar om västerländsk infiltration, försök till omstörtning och liknande. Det är svårt att få folk att förstå det.

Varför kan ni tjänstemän göra vad som helst, till och med bränna ner hus, trots att ni inte ens låter oss vanliga kineser använda eld för att få lite ljus? Varför kan ni hämta kommunismen från väst, men inte låta oss lära känna den västerländska demokratin, eller i alla fall dess kultur? Det är till och med olagligt att se på filmer eller tv-program på internet, och att syssla med simpla nöjesaktiviteter. Detta är orimligt!

Kommunistpartiets diktatur har definierat sig som orimlig, vilket förklarades av Mao Zedong för länge sedan. Om människor skulle kunna få det bra trots att partiet är orimligt, skulle också fler vara beredda att acceptera det. Det är orsaken till att det kinesiska folket stått ut med partiet i flera decennier. Nu är problemet att folk inte har det bra. När en lögnares ord visar sig sakna täckning slutar säkerligen människor att tro på lögnaren.

I ett sådant läge, det klokaste lögnaren kan göra är att omedelbart försvinna. Men Hu Jintao vill bara inte försvinna, han fortsätter dessutom att upprepa en lögn som för längesedan avslöjades. Detta är, milt sagt, inte särskilt smart.

Varför fortsätter partiledningen att göra dessa inte särskilt smarta saker? För att den inte vet vad den ska göra och vilken väg den ska gå.

Ingenting, hos vare sig Deng Xioaping eller någon annan fram till den förre ledaren Jiang Zemin, har kunnat förklara varför det kinesiska folket inte kan få samma frihet och välstånd som de som lever i de demokratiska länderna. Därför var Hu Jintao tvungen att ta till gamla grepp han lärde sig som ung, i ett försök att ändra det kinesiska folkets tänkande. Det får bara folk att skratta åt att kommunistpartiets begränsade förmågor avslöjas och kan inte påverka folks tänkande så som det kunde för åtskilliga årtionden sedan.

Detta politiska spel är en slags strategi. När spelet hade förmågan att styra in folk på felaktiga tankar, då var människor också dumma nog att följa kommunistpartiet och bli till skruvar och muttrar i det stora maskineriet.

Men nu ser folk igenom lögnerna. Att använda lögnerna för att hetsa folket är det samma som att tvinga dem att acceptera uppenbara lögner. Det är att reta folket och visa förakt för dess intelligens. Det oundvikliga resultatet blir att människor tappar sitt sista tålamod. Det är som att säga inför alla: ”Jag har behandlat er som idioter, men vad kan ni göra?”

Människor kanske inte kan svara på det omedelbart. Men missnöjet leder till ilska; misstro leder till hat. Ilska och hat leder till en revolution. Människor kan kanske acceptera en förklaring trots att den är orimlig, om det finns utrymme för debatt. Men att visa uppenbart förakt för människors intelligens och behandla dem som idioter, är att tvinga dem till att göra motstånd, så som hjältarna i den berömda kinesiska fabeln Berättelser från träskmarkerna, gjorde.

Kineserna är troligen det folk som gjort uppror oftast. Kineserna är också de som bryr sig mest om sin värdighet och att ”rädda ansiktet”. När ett folks känsligaste nervtrådar berörs tar det bara ett ögonblick för lammet att bli en tiger. Kommunistpartiet gräver sin egen grav med Hu Jintaos teori om en ny kulturrevolution.

För trettio år sedan gick ledningen under Deng Xioapings generation med på ett kulturellt öppnande, härlett ur kommunistpartiets teorier. De trodde att den ”dekadenta västerländska kulturen” kunde utnyttjas som ett opium att droga folket med; att döda befolkningens motståndsvilja och korrumpera den andligt i jakten på frihet och lycka. De förstod naturligtvis att lite frisk luft skulle komma in när de släppte in flugorna. Men i valet mellan två onda ting väljer man ofta det minst onda. De trodde att öppenhet skulle ge fler fördelar än nackdelar, och det är en tanke som kan erbjuda en lösning även på de akuta problem som kommunistpartiet har idag.

Nu har partiet förstått vilka de oönskade konsekvenserna av den friska luften var. Den långsiktiga effekten har inneburit att ett hot byggts upp mot kommunistpartiets diktatur, så det måste gradvis återgå till den stängda dörrens politik. Det är en fråga om överlevnad. Hu Jintao sitter med två kort på hand: att överge den öppna dörrens politik och den nya kulturrevolutionen.

Kommer Kina att återvända till eran med den stängda dörrens politik? Det kinesiska folket kommer inte att gå med på det, inte heller de utländska kapitalisterna. Så fort Hu Jintaos kort synas kommer han garanterat att förlora spelet.

 

Wei Jingsheng är en av de mest välkända kinesiska exildissidenterna. Han har bland annat fått Robert F. Kennedy Memorial Human Rights Award år 1996, Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet och Olof Palmepriset 1994.

Texten publiceras i Epoch times med tillstånd av Wei Jingsheng Foundation (www.weijingsheng.org). Materialet har tidigare ingått i en sändning från Radio Free Asia.

Översatt från engelska.

 

 

 

 

   Mer i detta ämne