Lagom till tioårsminnet av Astrid Lindgrens bortgång ges författarens kontroversiella tal ”Aldrig våld!” ut på nytt.
"Det är fortfarande skrämmande aktuellt drygt trettio år efter att det skrevs", säger Kjell Åke Hansson på kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby och som är intiativtagare till utgivningen, i ett pressmeddelande.
Astrid Lindgren skrev ”Aldrig våld!” i samband med att hon fick den tyska bokhandelns prestigefyllda Fredspris 1978.
Talet vållade omedelbart rabalder och texten upplevdes som så utmanade att arrangören bad henne att inte hålla det.
Men Astrid vägrade och meddelade att hon i så fall inte tänkte infinna sig på prisceremonin. Arrangörerna gav till slut med sig och Astrid höll sitt tal, som fick stor uppmärksamhet.
"Det är viktigt att påminna om Astrid Lindgrens starka samhällsarrangemang", säger Kjell Åke Hansson. "Hennes kompromisslösa ställningstagande för barn och mot våld har mycket att säga oss även i dag."
”Aldrig våld!” är en skarp uppgörelse med våldets mekanismer och en drabbande analys av vad som skapar en våldsverkare. Inte minst aktuellt i dessa dagar när man tänker på attentatet på Utöya, på dödsskjutningarna i Malmö, de svenska fallen med barn som dödar andra barn och vuxna som bestraffar sina barn med grymma metoder.
Talet vållade stor debatt i dåvarande Västtyskland och i Sverige. Ett år senare instiftades en lag i Sverige mot barnaga och samma sak skedde sedan i land efter land.
"Det är en av Astrid Lindgrens viktigaste texter vid sidan av de stora berättelserna och romanerna. Att ge ut den på nytt tycker vi är ett mycket bra sätt att hedra minnet av Astrid," säger Annika Lindgren, barnbarn till författaren och den som från familjens sida har arbetat med utgåvan, i ett pressmeddelande.
Utdrag ur ”Aldrig våld!”
Måste vi inte, efter alla dessa årtusenden av ständiga krig, fråga oss om det är något konstruktionsfel på hela människoarten, eftersom vi alltid tillgriper våld? Och är vi dömda att gå under för våra aggressioners skull? Vi vill alla ha fred. Finns det då ingen möjlighet att vi kan förändra oss, innan det är för sent? Att vi kan lära oss ta avstånd från våld? Försöka bli en ny sorts människor helt enkelt. Men hur skulle det gå till och var skall vi i så fall börja?
