Mayakalendern säger att den 60:e latituden och 13:e longituden är ett mycket viktigt område för framtidens utveckling. Precis där har tretton småskaliga producenter byggt upp ett matnätverk med målet att bli självförsörjande och de har kommit långt.
På 60°01′59″N och 13°13′00″O, ligger Ransbysäter i Värmland. Där finns idag kraftverk, sågverk, kvarn och bakarstuga, där bagarmästare Messmers bröd får det att lukta gott lång väg. Där finns småskaliga odlare, biodlare och småbrukare som tar fram fläsk, nötkött och ägg. Dessutom finns här en handelsträdgård. De som beredde marken där var inga maskiner utan glada grisar som bökade runt i jorden.
– Vi håller på att bygga framtiden, säger Lennart Svahn en verklig eldsjäl i Ransbysäter.
Ibland krävs det att något dåligt händer en för att man ska inse att det finns andra värden i livet än att hela tiden springa allt fortare i ekorrhjulet. För Lennart Svahn kom krisen när han var runt 50 år men han fick snart annat än livskrisen att tänka på.
En dag, 1997, tittade han nämligen på ett tv-program som hette De vise indianerna.
– Där såg jag en man som var oerhört klok. Han hade mycket visdom och mycket att säga. Så jag sade att han ska till skogen i Värmland.
Det lyckades han med och i maj 1999 träffades de i de värmländska skogarna.
– Han har inspirerat oss att förstå att framtiden inte kommer att se ut som den gör idag. Han sade att det blir tuffare tider. Förbered er på att vara självförsörjande! Och det har vi gjort.
Processen att bli självförsörjande startade 1999 när några intresserade började titta på möjligheter för odling och beredning av olika typer av mat.
2004 tog Lennart Svahn hand om två kvarnar. Den ena kvarnen, från 1709, har rustats upp, den andra är från 1917 har gått i alla år. Här startade den egentliga processen mot självförsörjning.
– Vi säger till människor som kommer till oss, välkommen till framtiden så här kommer samhället att se ut. Många skrattar naturligtvis åt oss.
Många uppfattar det som Lennart Svahn och de andra i nätverket gör som romantik. Men han betonar med tryck att det inte ett uns av romantik i det de gör. Här finns en kommersiell verksamhet om än i liten skala och den vilar på hållbarhet.
Den finns en skillnad mellan det sätt som den här gruppen av människor får saker gjorda på - de gör - och samhällets med sina möten där det pratas, vilket inte förändrat världen ett enda dyft, menar han.
Ett exempel på hur resultatet blir när beslutsvägarna är korta och alla drar åt samma håll är när de byggde vattenkraft. Expertisen sade det skulle ta dem två år men det tog fyra och en halv månad av de här människornas fritid att bli självförsörjande på energi.
Ett annat exempel är när den gamla kvarnen från 1700-talet skulle rustas upp. Rätt vad det var behövde snickarna till exempel en viss dimension. Då sågade deras eget sågverk till det de ville ha och efter 20 minuters väntan kunde de fortsätta arbetet igen.
– Här har du skillnaden. Vi som gör det här, vi jobbar varenda dag och vi jobbar stenhårt och vi har inga sammanträden. Men vi äter en god måltid ibland av det som vi själva har producerat, men det måste vi unna oss.
Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, skriver i ett pressmeddelande 4 augusti att efterfrågan på närproducerad och småskaligt tillverkad mat ökar. Det är fler av Sveriges bönder som börjat med småskalig livsmedelsförädling. Jämfört med 2007 ökade antalet företag med 41 procent.
De här människorna i Ransbysäter går snäppet högre, mot självförsörjning, och det är många som är intresserade av vad de gör. 600 personer kommer hit i år på studiebesök.
Det som sker härnäst är att två jerseykor är på ingång. De levererar fetare mjölk som blir bra när de ska göra smör och ost. All utrustning för det finns redan på plats. Ett stort växthus ska byggas. Det kommer att värmas upp av spillet från sågverket. En hall på 360 kvadratmeter ska uppföras för skogens produkter. De tänker inte åka till Kroatien eller Kina för att hämta bär utan de går gemensamt ut i skogen och plockar bären som de sedan gör till sylt, saft och gelé i den här hallen.
Det här med att frakta saker fram och tillbaka för att få stordriftsfördelar och därmed tjäna pengar, tycker Lennart Svahn är fullständigt idiotiskt och berättar om Milko i Karlstad som lägger ned mjölken från norra Värmland för att istället transportera den till Linköping. Tidigare har man lagt ned slakteriet i Kil och sedan Skara och nu ska grisarna fraktas till Kristianstad.
Nätverkets säd fraktas i alla fall inte land och rike runt utan hamnar hos någon av de två kvarnarna. Den här dagen som vi talade med Lennart Svahn gjorde han eftermiddagsskiftet på Stöpafors Kvarn som har varit igång sedan 1917.
Den här kvarnen ligger inte i Ransbysäter utan på andra sidan sjön Fryken. Det blev en vacker tur runt halva sjön denna strålande sommardag där Selma Lagerlöf och andra värmlänningar dök upp i tanken.
I ett hus bredvid kvarnen brinner det i den vedeldade rostpannan, där havren rostas. Den gamle mjölnaren har lärt upp Svahn som nu med van hand sköter anläggningen och kollar om havrekornen är färdigrostade.
– Det vi försöker göra är att förvalta tysta kunskaper, de som vi håller på att göra oss av med nu, säger han när han kliver uppför trappan inne i kvarnen en stund senare.
En kvarnmiljö är ganska fascinerande. På övervåningen bygger kraftiga bjälkar upp kvarnens stomme. En del av kvarnmekanismen får det att se ut som en orgel. Färdigmalt mjöl finns i några mjölsäckar och på ett litet bord finns det påsar i mer lätthanterligt format.
Tre damer, kusiner, kommer uppför trappan och köper av mjölet. En lättsam konversation med mjölnare Lennart följ med mycket skratt. Senare säger han att den goda sidan hos människan måste få större utrymme.
När vi skiljs åt säger han.
– Nu har jag slutat oroa mig, nu är det bara att följa flödet.
http://www.epochtimes.se/articles/2010/08/09/19728.html