Åhus har en strävsam historia. Beläget på Skånes östkust var samhället under en lång period ömsom danskt, ömsom svenskt. Befolkningen jobbade på med sina sysslor, ömsom som svenskar, ömsom som danskar, de bytte kungar som andra bytte skor. Kungar som Kristian IV har vi hört talas om - men vem var cigarrkungen?
Från 1600-talet fram till 1960-talet odlades det tobak i Åhus, och även i övriga delar av landet. 1750 fanns det tobaksodlingar ända uppe i Piteå. Cigarrfabrikören Per Svensson var en av de få i Åhus som även förädlade tobaksbladen. ”Åhushavannan” tillverkades i Per Svenssons regi och i folkmun omtalas han som cigarrkungen. Staten köpte upp Per Svenssons verksamhet då monopolet på cigarrframställning infördes 1915.
Men i själva verket var det främst kvinnor och barn som arbetade med tobaksodling. Männen utförde de tyngre arbetena, de jobbade i hamnen eller med ålfisket och om de befann sig i Göingebygden jobbade de med stenar. Även repslageri var förr en stor marknad.
– Tobaksodlingen gav en stor andel av ekonomin till gårdarna här i närheten. Man har räknat ut att en tredjedel av inkomsterna kom från tobaksodlingen, berättar Carl-Magnus Willert som är engagerad i S:ta Annas gille, en förening i Åhus som bevarar kunskaperna från förr.
Han berättar att varje markbit i hela Åhus, som inte användes för att gå eller stå på, användes till att odla tobak. Man odlade tobak ända fram till kyrkogårdsmuren och man odlade tobak i det som idag är en park. Åhus var känt som orten utan rabatter.
Bland många andra saker har S:ta Annas gille iordningställt ett litet tobaksmuseum med fotografier från början av 1900-talet och montrar med små, typiska föremål. Gillet underhåller också en gammal gård, Anders Håkansgården, som ligger strax utanför den gamla stadsmuren. Förra året framställde de ett antal egna cigarrer, från sådd till färdig produkt, i ett tobaksprojekt.
– Många tycker att vi inte ska hålla på att odla tobak, därför att vi inspirerar folk till att börja röka eller snusa. Men det är trots allt något som i två hundra år har funnits här nere.
På Anders Håkansgården finns en liten plantering med Alidatobak som hanteras på traditionellt vis. Den skiljer sig från den blomstertobak som idag odlas som prydnad, den har kraftigare och bredare blad som vid rätt hantering kan bli 60-70 cm långa. Det är två kvinnor som sköter om plantorna och de vet vad gör.
– Margareta och Saga, som är styvt 70, har stått ute och gjort det här jobbet en gång tiden, på riktigt, visserligen i sin ungdom, men dock. De kan verkligen det här på sina fem fingrar. Det märkte man i fjol när vi höll på (med tobaksprojektet). De hade inte gjort det här på många, många år, men rörelserna satt i fingrarna, det bara fungerade, det var jättekul att se.
Tobaksplantans frön är små som dammkorn och den lilla påsen med frön i museets monter skulle antagligen räcka för att så ett område stort som Österlen. I en fingerborg ryms ungefär 8000 frön. Innan sådd skulle fröna förgros på ett varmt och fuktigt ställe. Därför kunde man ibland se Åhuskvinnorna med fröpåsar uppstoppade i armhålorna.
Man planterade tobaken i drivbänkar, men eftersom glas var mycket dyrt på den tiden oljade man in papper med linolja och spände upp på ramar.
– De höll delvis mot vind, men inte mot regn och hagel. En hagelskur förstörde allting, så under tiden det regnade fick man gå ut och lägga på trälock, säger Carl-Magnus.
Tobak är en ettårig planta och måste sås på nytt varje år. När plantorna tagit sig och planterats ut, får de långa rötter som söker sig ned i grundvattnet. Sedan ska de skötas så att bladen blir så stora som möjligt.
Carl-Magnus berättar att de flesta gårdar i trakten fortfarande har en hop med tobaksspett ståendes i nåt hörn, en lång träpinne som tobaksbladen träddes upp på inför torkningen.
Tobaksodlingen hade sin storhetsperiod ungefär på 30-40-talet. Kruxet med tobaksodlingen, berättar Carl-Magnus, var att den svenska tobaken inte fick tillräckligt bra kvalitet. Därför tillverkades mest snus från 50-talet och framåt. Successivt försämrades villkoren och plantorna började angripas av mjöldagg.
Under 50-talet minskade tillverkningen kraftigt eftersom de gamla metoderna inte fungerade så bra i ett modernt samhälle, man fick inte ekonomin att gå ihop eftersom arbetsinsatsen var så stor. 1964 förbjöds tobaksodlingarna i Sverige.
– Idag ses det som en icke acceptabel växt. Vill man odla tobak är det mycket komplicerat, säger Carl-Magnus.
Men prydnadstobak kan man alltid odla, såsom Åhus kommun gör i rabatterna idag.
