OPINION | DEBATTARTIKLAR | ÅSIKT
ENGLISH  FRANÇAIS  DEUTSCH  ESPAÑOL  中文  Fler språk (Other languages) 

Världen i bilder

Flera bilder ->





Special






Att läsa “Nio kommentarer” gör mig lycklig

Yiming Shusheng
22.01.2009 22:00

Inledningsbilden till boken "nio kommentarer om kommunistpartiet". (Foto: Epoch Times)

En dag tillbringade jag en hel eftermiddag med att omsorgsfullt läsa varje ord i boken ”Nio kommentarer om det kinesiska kommunistpartiet” (Nio kommentarerna). Jag blev ännu mer upprymd då jag insåg att den här boken kan få det kinesiska folket att vakna upp, vilket är exakt vad de behöver just nu. 


När jag hade läst klart boken kände jag mig helhjärtat glad för att jag inte längre var medlem i det kinesiska kommunistpartiet (KKP). När jag var ung arbetade jag i ett stort företag i över tio år. Under min karriär gjorde jag alltid ett bra arbete utan att göra några misstag. Mitt enastående uppträdande på min arbetsplats samtidigt som jag var aktivt involverad i aktiviteter av den kommunistiska ungdomsbrigaden erkändes av det så kallade ”partiet”. 

Därför, med ett lojalt hjärta skickade jag in min ansökan om att bli medlem i KKP, en handling som jag nu verkligen skäms för, och därmed blev jag ett objekt för både KKP:s förmåner och tester. 

KKP krävde att jag lämnade in månadsrapporter i vilka jag skulle bekänna mina tankar och rapportera om mitt personliga liv. Detta förbryllade mig. Varför i hela i fridens namn skulle jag rapportera mina tankar och personliga liv för att få bli en medlem i partiet? Jag hatade dessutom kommittésekreteraren från KKP på min arbetsplats, just för att han var känd för att sexuellt trakassera kvinnliga anställda. Hur kunde jag rapportera mina tankar och mitt liv till någon som honom? Jag vägrade därför att skriva sådana rapporter. 

Av en lustig anledning lät mig KKP komma undan trots att jag inte lydde deras order, men jag var fortfarande deras måltavla. Cirka fem månader senare sade kommittéordföranden genom partiets gruppledare: ”Du är KKP:s måltavla. Du bör tänka igenom vad du bör göra. Kommittésekreteraren väntar på svar från dig.”

Jag var inte bakom flötet, och därför förstod jag att gruppledaren föreslog att jag skulle muta sekreteraren för att visa lojalitet och bli accepterad. 

Ända sedan födseln har jag haft ett hjärta av självrespekt. Jag hatade mutor och smicker. Trots att jag då inte kände till partiet så klart och tydligt som jag gör nu, kände jag att partiet inte kunde vara bra om jag skulle behöva sänka mig till en sådan nivå att behöva erbjuda mutor för att bli medlem i det. Så jag bestämde mig för att spela dum och inte besvara förslagen. 

KKP tyckte inte om min envishet. Jag uteslöts senare från deras måltavlelista. Jag såg dock inte detta som en förlust eftersom jag var besviken på KKP och inte längre ville bli medlem. Vad jag emellertid inte förväntade mig var de påföljande påtryckningarna. På min arbetsplats bytte man ut mig som produktionsledare och jag blev av med lönen. Vad som var än mer patetiskt var då jag blev sjuk och hamnade på sjukhuset, kritiserade KKP-ledare mig offentligt vid möten med andra anställda, genom att säga att mina fysiska sjukdomar orsakades av ett ”ohälsosamt sinne”. 

Det var uppenbart att mitt liv bara blev jobbigare och jobbigare på arbetsplatsen, så jag började se mig om efter ett tillfälle att lämna det. Lyckligtvis är min starka sida att kunna skriva. När jag kände att påtryckningarna förvärrades, lämnade jag företaget och gjorde karriär som författare. 

Det finns ett talesätt: Om man inte behärskar ett yrke, känner man inte till dess innebörd. Efter att jag började skriva lärde jag mig många saker som inte var tillåtet att publicera. Om det till och med finns en gnutta ”misstänksamhet” gällande handlingen eller innebörden av orden, kommer inte boken att gå igenom censuren, än mindre alster som har starka politiska kopplingar. 

Trots att jag visste att det var KKP som kontrollerade opinionen och förtryckte kulturella alster, kunde jag inte se igenom den kokande grytan. Efter att ha läst ”Nio kommentarerna” förstod jag det helt och hållet. Att kuva kulturen och kontrollera opinionen är ingenting annat än en konsekvent metod som KKP använder i sitt tillvägagångssätt. 

Kulturen i dagens Kina har redan nått graden av ett fullständigt misslyckande. Detta är framför allt sant när det gäller den litterära domänen. Varje gång jag diskuterade dagens kinesiska litteratur med mina vänner och kolleger kom vi till en liknande förståelse: det finns helt enkelt inte längre någon litteratur av genuin betydelse i dagens Kina. 

Det stämmer verkligen att det inte längre finns någon betydelsefull litteratur i moderna Kina. Ett forntida land med en femtusenårig historia av kultur och civilisation, en världsmakt som är beroende av att använda forntida ord för att lära ut ”moral genom ord”, och ett land som har djup etnisk kultur, har förlorat all sin genuina betydelsefulla litteratur. Detta orsakar oss en massa smärta. 

Blockaden, förtryck mot och kontroll av kultur genom KKP är den verkliga orsaken till det nuvarande dilemmat. Flera miljontals böcker publiceras varje år i Kina, men 99 % av det är skräp. Vissa böcker skrivs ihop på ett dåligt sätt och är inte ens litterärt läsbart. Vissa är fulla av plagiat och är slöseri med papper. 

Dessa böcker gagnar inte heller läsaren. Istället kan läsaren få tankar i form av lathet, impulsivt tänkande, brist på önskningar och ambition och andra föreställningar. Dessa är de tankar som KKP vill att folk ska ha. KKP vill att det kinesiska folket inte ska ha några önskningar och krav. De vill inte att folket ska några tankar – och framför allt – ingen tankeförmåga. Det är på detta sätt som regimen upprätthåller sin makt. 

Uppkomsten av “Nio kommentarerna” har oundvikligen föranlett en våg av röster i Kina. Folk delar med sig i hemlighet av informationen och diskuterar materialet med varandra. Detta har lett till att folk tydligare kan se KKP:s sanna identitet. Hur mycket jag än skiljer mig från dem i det att jag inte bara fullständigt har sett igenom KKP:s sanna identitet genom att ha läst ”Nio kommentarerna”, firar jag med nöje (att jag ser igenom det). 

Jag tror att det finns många människor i Kina som skulle fira så som jag just har gjort. Trots att deras orsaker till att inte bli medlemmar i kommunistpartiet skiljer sig åt, kommer de fortfarande att känna sig välsignade för att inte vara medlemmar. De mest hedrade människor är självklart de som har läst ”Nio kommentarerna” och som blivit klara i sinnet. De har verkligen insett KKP:s sanna identitet på en grundläggande nivå. 

Precis som den beskrivs i ”Nio kommentarerna” är ett parti som sätter sig ovan landet och regeringen inte ett parti som längre har någon chans att överleva. Jag tror att inom en snar framtid kommer KKP att gå i ”graven som det självt har grävt”. 


Översatt från: http://en.epochtimes.com/n2/content/view/7734/
Kinesisk version: http://epochtimes.com/gb/8/11/20/n2334941.htm