HÄLSA | FITNESS | MEDICIN | MILJÖ | KLIMATFÖRÄNDRINGAR
ENGLISH  FRANÇAIS  DEUTSCH  ESPAÑOL  中文  Fler språk (Other languages) 


Special






Timjan - den läkande örten

Sonia Reiss, Epoch Times Tyskland
11.10.2008 06:44

Timjan. (Foto: pixelquelle.de)

Timjan har en lång kulturhistoria på grund av dess läkande egenskaper och användandet av örten som kryddväxt. Idag betraktas den som en av de högst värderade örterna vid behandling av förkylningsrelaterade åkommor.

Timjan är uppskattad för de baktriehämmande egenskaper den besitter och används främst för att motverka hosta, men fungerar också som slemlösande. Örten är till stor nytta som örtextrakt, då den kan lindra symptomen av astma och kikhosta. Förutom dessa kvaliteter är timjan till ovärderlig hjälp för att förbättra blodflödet och som bakteriedödande medel.

Vid infektioner eller inflammationer i hals och mun används med fördel munvatten med timjan för att gurgla. Den bekämpar även dålig andedräkt. Krämer och lotions innehållande timjan renar huden, och i badvattnet är det behagligt, något strävt och rengörande.

Antika grekiska läkare som Hippokrates och Dioskurides lovordade och prisade timjan högt. De föreskrev den väldoftande örten för alla sorters luftvägsåkommor, samt som slemlösande medel. Anteckningar gjorda av den tyske botanikern och läkaren Leohnart Fuchs 1543 lyder, "Timjan och honung kokade tillsammans och sedan förtärd är mycket välgörande för människor med svårigheter att andas."

Sedan gammalt har växten varit till hjälp för människors matsmältning och har använts utvärtes mot insektsbett och för att dämpa huvudvärk och värkande leder. Flera örtlikörer på marknaden innehåller extrakt från timjan. Men för personer som lider av problem med sköldkörteln eller levern är det bäst att tala med läkare före man intar produkter baserade på timjan.

De främsta nyttoämnen man finner i timjan är eteriska oljor, flavenoider (bland annat antioxidanter) och garvsyror. De många artvarianterna av örten kommer ursprungligen från mellersta och södra Europa samt Kaukasus-regionen. I mellersta Europa, östra Afrika, Indien, Israel, Marocko, Nordamerika och Turkiet odlas den idag kommersiellt. Små mängder skördas även i Tyskland, Spanien och Östra Europa.

Själva namnet timjan syftar på dess historiska användade. Thymiamia, som det stavas på grekiska, betyder "något att bränna/röka". Man brände timjan i templen som rökelse, ett offer till gudarna, säkert just för den starka doft som växtens oljor ger ifrån sig när den eldas. Det var också munkar som tog timjan över Alperna till Europa från Medelhavsområdet. Den blev här känd under den latinska benämningen "herba thymiania", och på engelska säger man idag "thyme".

Beroende på arten varierar styrkan av de eteriska oljorna. I det franska köket utelämnas timjan mycket sällan i inhemska rätter. Och i forna tider kunde ett knippe timjan vara ett tecken på stöd under tornerspel, överlämnat från en ung mö till hennes modige riddare. Symboliken skulle då ha hämtats från det grekiska ordet "thymos" som står för mod och styrka.

Världen över odlas mer än 300 olika sorters timjan. Den ursprungliga "thymus vulgaris" trädgårdstimjan, är en låg buske. De små löven mäter 5-10 mm, har hårig undersida och krullar sig i kanterna. Till skillnad från andra krypväxande arter har denna timjan uppåtväxande grenar som kan växa sig upp mot 50 centimeter. Blommorna slår ut vita, rosa och lavendelfärgade.

Trots att trädgårdstimjan inte växer vilt i Sverige går den att odla. Dock fryser den i regel bort under kallare vintrar. Men åtminstone kusinerna stortimjan och backtimjan är mer härdiga och vildväxande här. Alla växtens arter föredrar torr, kalkrik och soldränkt mark. Under våren kan frön sås inomhus för att sedan planteras ute. För att stimulera återväxt och hålla plantan tät och buskig bör flerårig timjan klippas ner på våren och efter blomningen. Man kan även få den att växa sig till en vacker och dekorativ spiral.

 

Översatt från engelska

   Mer i detta ämne