Denna bild som publicerats med tillåtelse av National Science Foundation den 18 juli, visar olika fötter på geckoödlor. Geckoödlor har sedan länge fascinerat ingenjörer på grund av deras förmåga att klättra uppför vertikala ytor och kila upp längs med väggar, utan någon slags häfta eller klister.
Ödlorna använder en mekanisk princip som kallas kontaktsönderdelning (contact splitting). Deras fötter har små kuddar gjorda av ultrafina nanohår, kallade för setae (häftlameller), som delar sig och utmynnar i flera platta ändar (spatulae). Geckon har omkring 5300 setae/mm² på sina fötter, och det kan finnas flera hundra spatula på varje setae. Varje spatula är cirka 0,5 mikromillimeter i diameter. Det är dessa platta ändar som i kontakt med underlaget skapar de van der Waals-krafter, som behövs för att geckoödlan ska kunna hålla sig kvar på underlaget. Dessa platta ändar (spatulae) omarrangerar elektronerna temporärt på ytan, och skapar en elektrodynamisk dragningskraft.
Nu har forskare uppfunnit en slags klister som döpts till "geckel," på engelska. I "geckel" kombineras det slags klister som musslor använder för att fästa sig på hala stenar och geckofötters förmåga att fästa sig på olika ytor, vilket kan ha otaliga andvändningsområden, säger uppfinnarna, vars forskning publicerades den 18 juli i den brittiska tidskriften Nature.
Phillip Messersmith, professor i biomedicinsk ingejörsvetenskap vid Northwestern University i Chicago, och hans kolleger härmade geckoödlans fot med en rad av silikonrör i nanostorlek, vilka liksom setae, var så flexibla att de kunde anpassa sig till en ojämn yta.
Källor: AFP, MSNBC, Wikipedia.
http://www.epochtimes.se/articles/2007/07/20/12809.html