KINA | NYHETER | KULTUR | POLITIK | VETENSKAP | MILJÖ | MÄNNISKA | SAMHÄLLE | DEBATT | HÄLSA
ENGLISH  FRANÇAIS  DEUTSCH  ESPAÑOL  中文  Fler språk (Other languages) 

Världen i bilder

Flera bilder ->





Special






Organ skördade med tvång från levande människor

Av Wen Huazong, Epoch Times 18 maj 2006
25.06.2006 22:00

Ma Xiuping, från Dalian, avslöjar de orättvisor som hennes far fick genomlida på öppet forum på China's People.com.

Ma Xiuping från Dalian avslöjar på det öppna forumet på China’s People.com. den orättvisa som hennes far fallit offer för. Den lokala polisen hade kylt ner Mas far för att skörda hans organ.


Den 13 maj publicerade Ma Xiuqing från Dalian i Liaoningprovinsen sin berättelse på internet under pseudonymen: ”Söker efter rättvisa för min far.” På forumet avslöjade hon brott som begåtts av Dalians polisbyrå, Dalians akutavdelning 120 och Dalians Tredje sjukhus, vilka samarbetade för att kyla ner hennes far, Ma Hongju, till döds och därefter stjäla hans organ. Detta hände i augusti 2000. Ma och hennes familj fick efter stort besvär säkerhetsministeriet att i november 2001 starta en utredning kring faderns död. Fem år har gått och fallet är fortfarande inte löst. De tjänstemän som har ansvar för utredningen har överlämnat fallet till åklagarmyndigheten, vilken är en stadsapparat som ansvarar för lagligt överinseende, inklusive att stoppa stora kriminalfall.


Räddningstjänsten vägrar hjälpa skadad man, försöker debitera avgift

I sin artikel, ”Kraftfull vädjan: Polisdepartementet måste straffa mördaren! Ställ de inblandade inför rätta – Fallet med dödande av människor för stöld av deras organ”, skrev Ma Xiuping: ”Min far Ma Hongju, 68 år, var en erfaren ingenjör som gick i pension från ett stort statsägt företag i Dalian. Runt klockan 17:30 den 14 augusti 2000, strax efter att han återvänt från en affärsresa, gick han till badrummet. Hans tofflor var våta och han halkade och föll tungt mot toalettstolen som inte satt fast riktigt i golvet. Toalettstolen gick sönder och de långa och vassa skärvorna skar upp ett sår, 6x2cm stort, på min fars högra arm. Han svimmade och föll ner på golvet.”

”Jag ringde akutavd. 120 och min granne ringde även polisavdelning 110. Fem minuter senare kom polismän från 110 till vårt hem, men de sa: ’Det är för varmt idag för att arbeta med blod’, och lämnade därefter platsen.”

”Tjugo minuter senare kom en ambulans från 120 till platsen, men sjukvårdaren vägrade ge någon akutbehandling, såsom att lägga om såret, ta pulsen eller ge blodtransfusion etc. Sjukvårdaren uppmanade oss bara hela tiden att betala 300 yuan för att han dykt upp, och sa att han måste åka tillbaka med den tomma ambulansen.”

”Jag frågade honom upprört: ’Varför tänker ni inte rädda den här patienten?’ Han svarade: ’polisavd. 110 sa till mig att den här personen är hopplös.’ Efteråt fick jag veta att ambulansen mötte polisavd. 110 på väg till platsen och att det var då han pratat med poliserna.”

”Jag sa: ’Vad vet polisen om det? Det är du som är läkare, och det är ditt ansvar att rädda liv. Jag kallade inte hit dig för att du skulle bevittna ett drama. Om du tar med min far till sjukhuset ska jag betala dubbelt.’ Jag lade min plånbok med 3000 yuan framför honom. Men sjukvårdaren vägrade fortfarande hjälpa till och han stod bara kvar vid grinden med händerna i fickorna. Senare förklarade chefen för akutavd. 120 läkarens vägran på följande sätt: ’Vem kom först till platsen? Det var 110! 110 tänkte inte hjälpa den döende patienten, varför skulle 120 göra det?’ Vid den tidpunkten anlände min yngre bror. Efter att vi burit ut vår far från hemmet på 6:e våningen, till ambulansen, uppmanade vi föraren att köra oss till närmaste sjukhus. Men 110 ledde avsiktligt ambulansen i motsatt riktning och vi åkte mot Huadonggatans polisstation i Ganjingzi-distriktet istället för mot sjukhuset. På polisstationen talade poliser och personal från 120 enskilt med varandra, medan vi låstes in med vår döende far bak i ambulansen. Vi knackade på rutorna och ropade på hjälp, men förgäves. Alla vet hur värdefull varje minut är när det gäller att rädda en patient som förlorar blod.



Sjukvårdspersonal från 120 hindrade akut räddningsinsats

”Klockan sju, tack vare att vi insisterade med kraft, tog polisen och ambulansen oss motvilligt till Dalians Tredje sjukhus. Till och med där försökte de åter förhindra räddningsförsöken. Innan ambulansen stannat helt hoppade sjukvårdaren som hette Yang ut ur ambulansen, rusade in på akuten och sa med låg röst, till läkaren som hette Chang Xinghua: ’Patienten är redan död. Ni behöver inte rädda honom. Skicka honom direkt till bårhuset.’

”Doktor Chang frågade: ’Finns det något kardiogram?’ Yang skakade på huvudet och svarade nej. Doktor Chang frågade honom igen: ’Finns det något akutbehandlingsprotokoll?’ Yang svarade återigen nej. Doktor Chang frågade undrande: ’Hur kommer det sig att ni inte har något av dessa?’ Så Doktor Chang ropade på andra sköterskor och startade räddningsförsök på min far runt klockan 19:10. Min far hade fortfarande puls vid den tidpunkten (vilket sjukhusprotokollet kan bevisa). De gav honom blodtransfusion med tre blodpåsar. Min far utsöndrade stora mängder urin, vilket tydde på att metabolismen fungerade. Hans hjärna var fortfarande alert och aktiv (hans ögon öppnade och slöt sig hela tiden) Akutbehandlingen fortskred problemfritt…”

”Vid den tiden borde polisavd. 110 och 120:s sjukvårdspersonal ha gett sig av, men de väntade vid sjukhusgrinden och följde händelserna noga för att genomföra sin hemliga plan. En organstöld i samarbete var i görningen.”

”Vid 20:40 (efter endast en och en halv timme på sjukhuset), störtade sjukhuschefen (chefskirurgen), Liu Kecheng, in i min fars operationssal, trots att han inte var i tjänst den dagen. Han beordrade läkaren och sköterskorna att avbryta behandlingen och sa att han ’fått order om att ta över patienten.’ Han beordrade också sköterskan att avlägsna de tre droppen. Alla familjemedlemmarna protesterade våldsamt, så de var tvungna att återuppta transfusionen. Därefter lämnade Liu Kecheng skyndsamt akutrummet och försvann till sitt kontor på tredje våningen.”

”På grund av inblandning från sjukhuschefen lämnade läkaren och sköterskorna snart akutrummet. Jag blev kvar och försökte ta hand om blodgivningen och droppen. Vid 21:30 (två timmar efter att vi anlänt till sjukhuset), kom den medicinska utredaren Wang Yingli från Dalians polisbyrå till akutrummet för att stoppa behandlingen. Han kom tillsammans med Liu Kecheng och vicedirektören för sjukhuset. Wang Yingli var ledigt klädd. Han tittade på min far från topp till tå. Han stirrade på droppet och sa inte ett ord på ett tag.”

”Sedan frågade han mig: ’Har du någonsin upplevt en familjemedlems död?’ Jag sa: ’Nej. Ingen i vår familj har någonsin varit på sjukhus för behandling förut.’ Han nickade och sa: ’Din far är redan död. Du kan ta med dig honom nu.’ Jag begärde att få se hans ID, men ha sa att han inte hade tagit det med sig. Det kändes meningslöst att argumentera med honom.”



20 poliser förde med tvång bort patienten

”Klockan 23:30 (4 timmar efter ankomsten till sjukhuset), ledde Wang Jichen, en polis av högsta rang från Dalians Allmänna säkerhetsbyrå, 20 poliser som rusade in i sjukhuset och beordrade mig att föra bort min far, annars skulle han behandla mig ociviliserat. Jag sa till honom: ’För det första är vi inte skyldiga sjukhuset ett öre i avgift för akutinsats, och vi har redan gett ett rött paket med 1000 yuan till läkaren (senare återlämnades detta); och för det andra så har vi inte stört den normala sjukhusordningen. Jag satt tyst bredvid min far och observerade noggrant varje liten förändring. Mina två bröder satt likaså tysta på bänken. För det tredje så är min far en erfaren ingenjör, han har aldrig brutit mot lagen och nu både andas han och hans hjärta slår, varför vill ni låta honom dö?’ Vid den tidpunkten kändes det som om en kniv vreds runt i hjärtat på mig. Jag tyckte inte att de hade någon rätt att behandla oss på det här viset. Jag sprang ut ur sjukhuset och ringde 110 på min mobil. Människorna i andra änden av linjen svarade: ’Vi återkommer till dig om en halvtimme.’ Efter en halvtimme, då jag fortfarande inte fått något svar, blev jag mycket orolig och bad om hjälp igen, jag hoppades att stadens Allmänna säkerhetsbyrå kunde skicka dit poliser för att stoppa det. Emellertid var svaret jag fick: ’Du gör bäst i att lyssna på deras arrangemang!’ Faktum var att arkitekten bakom brottet fanns på Dalians Allmänna säkerhetsbyrå!”

”Runt klockan tre (sju timmar efter ankomsten till sjukhuset), såg jag att min far precis höll på att vakna upp, kardiogrammet förändrades och amplituden på hans hjärtslag ökade. Jag blev mycket upphetsad och kallade på sköterskan, men sköterskan svarade kyligt utan att ens se på min far: ’Du kan gå och leta reda på läkaren.’ Jag letade överallt efter en läkare men kunde inte hitta någon. Jag bytte tre stycken droppåsar åt min far. Två minuter senare kunde emellertid Wang Jichen (den höge polismannen) inte sitta stilla längre. Han vinkade med handen och gav order: ’Ta ut honom härifrån!’ Poliserna omringade alla min far, min bror försökte hindra dem, men fyra poliser tryckte ner hans huvud och höll hans armar bakom ryggen på honom. Min andre bror var belägrad av sex andra personer och kunde inte röra sig.”

”Jag sprang fram till min far, men Wang Jichen höll en pistol mot min midja. Det gjorde så ont i hjärtat att jag inte kunde andas. Jag såg hjälplöst på när fyra personer plötsligt ryckte bort filten som täckte min fars kropp, avlägsnade de tre droppen och drog min far som fortfarande var vid liv från sängen. Jag kände mig helt snurrig och kunde inte ens skrika. Jag såg på när min far vårdslöst bars till en väntande polisbil. Jag hörde bildörren slå igen med en smäll och jag brast ut i ett vrål av sorg då bilen satte iväg med fart.”

”Min far togs till Dalians Allmänna säkerhetsbyrå som ligger i en av Dalians förorter. Han stoppades i en frys på det Rättsmedicinska verifieringscentret. Senare skördade de hans organ och sålde honom, bit för bit.”



Fem års vädjan förgäves

Ma Xiupings familj har vädjat till regeringen att undersöka mordet på hennes far alltsedan år 2000. Många gånger har de åkt till Beijings huvudklagomålskontor. I november 2001 beslutade Allmänna säkerhetsbyrån att undersöka faderns fall. Utredningen kallades ’Allmänna säkerhetsbyråns allmänna vädjan fall nr 4250.’ Den 2 december 2002 skickade Allmänna säkerhetsbyråns allmänna klagomålsavdelning ett brev till Liaonings provinsiella Allmänna säkerhetsbyrå vilket löd: ’Ma Xiuping hävdade den 2 december att Dalians Allmänna säkerhetsbyrå bröt mot reglerna, förbigick myndighet, och missbrukade politisk makt för att frysa hennes far till döds. Nu vidarebefordras fallet till ert kontor för fortsatt handläggning.’

Ma Xiuping sa: ”Fem år har gått sedan de öppnade utredningen och de har inte gjort någonting! Detta fall borde ha prövats i Folkets högsta domstol, men Allmänna säkerhetsbyrån har vägrat överlämna fallet!”

Följande är en lista över dokument och referenser som stödjer de fakta som Ma Xiuping lägger fram i sin artikel, liksom hennes kontaktinformation:

Sjukhusets räddningsprotokoll
Sjukhusets medgivande för blodtransfusion
Sjukhusets ansökan om användande av blod
Kvitto för sjukhusets räddningsavgift
Två personers vittnesmål
Visitkort som slängdes efter att Allmänna säkerhetsbyråns personal förde bort Mas far
Offrets certifikat som erfaren ingenjör
Bilder på offrets kropp som togs på Allmänna säkerhetsbyrån (materiellt bevis)
Positionspapper från Dalians Allmänna säkerhetsbyrå angående vädjan
Utslag i medborgarrättsfall från Kekou Folkets domstol, Dalian (2000)


Översatt från http://www.theepochtimes.com/news/6-5-18/41703.html