Jag minns en diskussion inom Epoch Times redaktion i början av 2007 om att världsnyheterna präglas av grovt våld nästan varje dag. Ofta är det politiskt våld utfört av grupper och regeringar som inte tror att de kan uppnå sina politiska mål med civiliserade medel. Klimatförändringar och den ökande bristen på olja utgör också en grogrund för konflikter i olika delar av världen.
Det positiva är att energikrisen och klimathotet har fått en ökande skara människor och företag att engagera sig i miljöfrågor. I samband med oljekrisen flyttas pjäserna fram. Kampen om oljan i Afrika är en ny ”battleground”. Kina har börjat att investera mer i Afrika, där vapen utbyts mot olja.
Ryssland stänger av olja
2007 började med en kulmen på konflikten mellan Ryssland och dess allierade Vitryssland, om priset på olja, vilket ledde till att storebrodern den 8 januari avbröt oljeleveransen till sin granne. Pipelinen som skulle transportera oljan heter ironiskt nog Druzhba eller vänskap och den går även till Europa.
Någon omedelbar kris blev det inte eftersom länderna inom EU har oljereserver för upp till 90 dagars behov. Den vanliga konsumenten märkte ingenting av krisen som varade fram till den 11 januari men händelsen har gjort EU oroligt för att Ryssland inte är en pålitlig leverantör. Över en fjärdedel av oljebehovet täcks med olja från Ryssland.
Olja en bristvara
I och med Rysslands agerande blev EU:s sårbarhet mer uppenbar. Unionen importerar över tre fjärdedelar av sin oljekonsumtion och över hälften av sitt gasbehov. Globalt förväntas energibehovet öka, speciellt från utvecklingsländerna i Asien, medan oljeproduktionen kommer att minska. Även människor i Afrika vill också öka sin levnadsstandard vilket medför ökad oljekonsumtion.
Oljan är dock inte lika lättillgänglig längre och för att kunna bibehålla levnadsstandarden med alla bekvämligheter krävs alternativa former av energiförsörjning. Kanske kom hotet om klimatförändring som en lämplig kris för att uppmärksamma problemet med den minskande tillgången på olja.
Biobränsle ingen lösning på klimatförändring
Uppståndelsen om sambandet mellan global uppvärmning och koldioxidutsläppen nådde sin topp under 2007 och Al Gore belönades med Nobels Fredspris. EU föreslog att andelen biobränsle i bensin och diesel skulle ökas till tio procent fram till 2020, utan krav på att det verkligen leder till minskade koldioxidutsläpp. Biobränsle ger mindre koldioxidutsläpp i Europa, men på andra delar av jordklotet i Indonesien, Brasilien och Indonesien skövlas storskaligt regnskogar för att odla palmolja eller andra oljerika växter för produktionen av biobränsle.
Biobränsleforskaren Rachel Smolker sade den 4 december på Balikonferensen att en av de mest oroande faktorerna är främjandet av biobränsle som en lösning på klimatförändringen.
Experter inte överens om orsaken till global uppvärmning
Forskarvärlden är långt ifrån överens om att växthusgaser som koldioxid är grundorsaken till den globala uppvärmningen. De allvarligaste data som motståndarna har presenterat är att det saknas statistiskt samband mellan koldioxidutsläppet från förbränningen av fossilbränsle och medeltemperaturen på jordytan eller i atmosfären. Den globala medeltemperaturen mellan åren 1980 och 1998 ökade som bekant med 0,3 grader, men ingen betydande ökning har skett under de sju efterföljande åren. Med andra ord har den globala uppvärmningen nästan avstannat efter 1998 medan koldioxidutsläppet har ökat under samma period.
Över en period på 100 år har den globala temperaturen ökat. Den arktiska isen smälter, men vad är den egentliga orsaken? Det populäraste svaret är solen. Experterna kunde statistiskt visa ett direkt samband mellan mängden solfläckar och medeltemperaturen på jorden. En del kunskap saknas för att analysera orsaken till global uppvärmning. Forskare vet i dag inte så mycket om jordens egen förmåga att släppa ut koldioxid i samband med påverkan från solen.
Koldioxid överskuggar olja
Klimatförändring är ett orosmoment men en avtagande tillgång till oljan, världens viktigaste råvara, är minst lika bekymmersam. Oljan smörjer det ekonomiska hjulet och är grunden till den moderna livsstilen med alla sorters bekvämligheter. Brist på olja har inte slagit igenom på löpsedlarna ännu. Kanske överskuggas frågan av diskussionen om koldioxid.
Det är inte förvånande att flera oljeproducerande områden är konfliktdrabbade. Den oljerika mellanöstern är en ständig brännpunkt för konflikter, men även Afrika har stigit fram som en instabil men viktig oljeproducent. I december 2007 anslöt Angola sig till OPEC. Nigeria och Gabon är redan medlemmar. Pjäserna på världens schackbräda flyttas fram. Kinas investeringar inom oljeproduktionen i Afrika är ett drag som har väckt stor uppmärksamhet.
Vapen i utbyte mot olja
Kinas ökande inflytande över den afrikanska kontinenten i jakten på olja och naturresurser har oroat EU. Afrika är rikt på naturresurser, men korruption, vanstyre och konflikter orsakar utbredd misär. Det är ingen hemlighet att Kina säljer vapen till afrikanska länder för att balansera kostnader för olja och samtidigt vinner över allierade för politiska ändamål i FN. Regimen med sin egen respektlöshet för mänskliga rättigheter ställer inte krav på sina afrikanska handelspartners på samma sätt som europeiska länder gör.
Kina har sålt vapen till Sudan, Etiopien, Zimbabwe, Tanzania, Nigeria med flera. I en ny rapport anklagar Amnesty International Kina och Ryssland för leveranser av vapen såsom attackhelikoptrar och flygplan till den sudanesiska regimen. Rapporten innehåller vittnesmål om att dessa vapen används i attacker mot civilbefolkningen.
Kina och Ryssland tillsammans med USA, Storbritannien och Frankrike är permanenta medlemmar med vetorätt i FN:s säkerhetsråd. Beslut fattade av rådet måste följas av medlemsländerna. Under 2007 har rådets trovärdighet flera gånger ifrågasatts när Kina och Ryssland blockerade beslut om Iran, Burma och Sudan, och även står i vägen för Kosovos självständighet.
Detta är del ett av två. Tvåan presenteras på nyårsafton.