Runda och mjuka med välvilliga ansikten. Samtidigt allvarliga och högtidliga. Så kan Ann Carlsson Korneevs underbara Buddha-skulpturer beskrivas. Ann som skulpterat så länge hon kan minnas har på senare år börjat skapa skulpturer med ett budskap om godhet och fred.

Man tar bilen ut från Göteborg, kör i cirka en timme och tar av mot Fjällbacka. Därefter får man leta sig fram på landsvägar och små grusvägar och till slut kommer man fram till Anns gård som består av ett gult hus och flera små röda bodar. Solen skiner och det vildvuxna gräset lyser grönt i trädgården.

När jag anländer bjuds jag på kaffe och te i det mysiga gamla köket. I ett hörn står en gammaldags vedspis av järn och utanför fönstret böljar en jättelik havreåker.

Teet och kaffet serveras i klassiska runda Höganäskoppar, sådana där med en rad av små knoppar längs sidan.

– Jag är en kaffemänniska, säger Ann och trycker ner kaffet med en sil i kannan.

Efter fikat tar vi oss en titt på Anns arbetsplatser. Ovanför en svängd knarrande trappa har hon på övervåningen ett litet rum där hon jobbar med skisser och små skulpturer, så kallat ”pillgöra”. På väggarna hänger svartvita foton av renässansskulpturer.

– De tillhörde en bok som jag hittade på ett antikvariat. Bladen var lösa, så jag tog ut dem och satte dem på väggen istället, berättar Ann.

På en annan vägg hänger två affischer i färg. Den ena föreställer en mediterande kvinna invid havet. Målningens färger går i blå nyanser och från kvinnans huvud stiger en kraftig energipelare upp mot himlen. Den andra är ett fotografi på en stående Buddha-staty i marmor.

Började som barn

Anns konstnärskap verkar ha börjat när hon var barn. I varje fall kan hon inte minnas när hon började bygga och forma saker.

– Det har bara fortsatt helt enkelt, från det att jag var liten tills nu, säger hon.

Att det blev just skulptur och inte någon annan konstform verkar ha varit lika naturligt som konstnärskapet i sig. Sammanlagt har hon åtta års konststudier bakom sig, varav fem i skulptur, som avslutades med examen på Konstfack i Stockholm 1989.

Bytte abstrakt mot renässans

Ann är skolad i modern, abstrakt konst och i början av sin karriär arbetade hon uteslutande med den formen. Hon har fått beställningar av landsting och kommuner och har skulpturer utställda på ett flertal platser. Bland annat på universitetet i Göteborg, ett torg i Skärholmen utanför Stockholm, i Santa Cruz i Spanien och i Brac i Kroatien.

På senare år har Ann alltmer gått från abstrakt konst till att avbilda saker och ting så som de verkligen ser ut; så kallad klassisk realism.

– Jag har kommit att inse att renässanskonsten och den klassiska grekiska konsten är den mest utsökta och att man genom att studera dem kan uppnå en högre konstnärlig nivå.

Efter denna insikt gjorde hon en studieresa till Louvren i Paris för att se den klassiska konsten igen. Hon begav sig även till Musée Guimet i Paris där hon studerade de klassiska kinesiska skulpturerna från Tang-dynastin. Det var en studieresa som kom att betyda mycket för det fortsatta arbetet.

Utövar Falun Gong

Hur kommer det sig att du framförallt tycker om att skulptera Buddha-figurer?

– Jag har alltid varit intresserad av österländsk konst, liksom av de österländska tänkesätten inom buddhism och taoism. Sedan nio år utövar jag kultiveringsmetoden Falun Gong och jag ser Buddha som en symbol för skönheten i utövandet som vägleds av de grundläggande principerna zhen, shan, ren – sanning, godhet, tålamod.

Ann berättar att Falun Gong är en kultiveringsmetod i vilken man försöker förbättra sig som människa med hjälp av grundaren Li Hongzhis omfattande undervisning i principerna av Dafa – Den stora lagen. Därtill kommer de fem qigong-övningarna för kroppen, varav en är en sittande meditation.

– Falun Gong har haft stor betydelse för mig både som privatperson och i mitt konstskapande. Det är viktigt för varje människas välbefinnande att ta vara på och utveckla sina goda sidor och sin inre godhet. Det påverkar både en själv och ens omgivning positivt. Det känns som om jag blivit mer medveten om mitt ansvar som medmänniska, berättar hon.

Arbetsmiljön på gården

Vi går ut på gården där Ann har ytterligare en arbetsplats, utanför en röd bod under ett vitt plasttak som släpper igenom ett mjukt ljus.

– När man arbetar med sten blir det mycket damm och flisor. Då är det bäst att vara utomhus, säger Ann och visar upp några av de verktyg hon använder för att forma skulpturerna. Bland annat har hon en kompressor som väsnas så mycket att man behöver ha hörselskydd.

Anns favoritmaterial är vit marmor. Dels för att det är en ljus sten och dels för att den tål utomhusväder.

Längre upp på tomten, mitt i det höga gräset ligger ytterligare ett litet rött hus. Det håller på att bli Anns inomhusverkstad. Där ska hon arbeta med de lite större sakerna framförallt under vinterhalvåret då det är mörkt och kallt ute.

Tidigare fängslad konstprofessor inspirerar

För ett och ett halvt år sedan började Ann skissa på en Buddha-skulptur. Som modell hade hon en medutövare i Falun Gong som satt i dubbellotus med benen och händerna i en handgest som kallas Li Zhang (handen upprätt). När hon var klar med skissen började hon forma skulpturen i lera. Innan hon började arbetet med skulpturen hade hon kontakt med den kinesiske konstprofessorn Zhang Kunlun, som även han utövar Falun Gong. Tillsammans utbytte de idéer som förde arbetet med skulpturen vidare.

– Professor Zhang har varit en stor inspiration för mig. Han har lång erfarenhet av skulpterande och kan mycket om både klassisk kinesisk konst och klassisk västerländsk konst, berättar Ann.

Professor Zhang Kunlun kom till Kanada år 2001 efter att genom den kanadensiska regeringens påtryckningar ha frisläppts från ett kinesiskt fångläger. Där hade han i tre månader utsatts för tortyr och hjärntvätt av de kinesiska myndigheterna som inte gillade att han utövade Falun Gong. Ann har sedan 1999 försökt göra vad hon kan för att stoppa de hemska brotten som sker mot människor i Kina.

– Jag önskar att folk i Kina, genom mina skulpturer, kan få se hur mycket jag och andra utövare utanför Kina uppskattar Falun Gong, hur högt vi värderar Falun Dafa. Då kan de se vilket enormt misstag förföljelsen av de kinesiska utövarna är, säger Ann.

Arbetet med Buddha-statyerna

Efter att ha gjort den första Buddha-modellen i lera, gjorde Ann en avgjutning i gips och i vax för att förbereda en avgjutning i brons. Bronsgjutningsmetoden kallas förlorad vax. Därefter begav hon sig i våras till Konstnärernas kollektivverkstad i Göteborg där bronsgjutaren Bosse Samuelsson hjälpte henne att gjuta tre likadana skulpturer.

– Han lät lite nervös när han ringde och sa att de var klara, berättar Ann.

Det är inte helt lätt att lyckas med bronsgjutning och ibland kan det bli lite ojämnheter och luftbubblor kan lämna små gropar i ytan. Väl uppe på verkstan behövde emellertid varken Bosse eller Ann oroa sig mer, för gjutningen hade gått bra och Ann var nöjd.

Ann tog därefter de tre brons-Buddhorna samt gips-Buddhan och gick till en förgyllare i Göteborg. Där lämnade hon in två av de fyra skulpturerna.

Lotustroner

När jag besöker Ann i Fjällbacka har hon inte bara fått tillbaka sina förgyllda Buddha-skulpturer, hon har även börjat skapa fyra olika lotustroner för dem att sitta på. En är nästan klar.

– Det finns olika traditionella modeller av lotustroner och jag har valt just den här. Den ena är lite högre och den andra lägre, säger Ann medan hon filar på kronbladen.

Lotusblomman har en särskild betydelse i den österländska traditionen. Den är ofta en symbol för kultivering; förädling av människan. Lotusen växer ur dyn genom mörkt och smutsigt vatten och höjer sig slutligen över vattenytan där den slår ut som en ren och vacker blomma, obefläckad av den mörka omgivningen. Dess stjälk är böjlig, men nästan omöjlig att bryta av och dess stolta kronblad har en säregen förmåga att stöta bort orenheter.

På baksidan av lotustronen har Ann graverat in de tre kinesiska tecknen zhen, shan, ren.

– Jag tycker att skulpturen har blivit till en sammanfattning av skönheten i kultiveringen, säger Ann.

Varför förföljs Falun Gong i Kina?

– När Falun Gong förbjöds 1999 fanns i Kina mer än 70 miljoner utövare utspridda över alla samhällsgrupper. Det var den mest populära och snabbast växande qigong-metoden i Kina på grund av dess många positiva effekter. Man tror att den enorma populariteten sågs som ett hot av de ledande makthavarna, vilka då startade en grym och hänsynslös förföljelse av Falun Gong-utövarna. Att förfölja olika grupper är ingenting nytt för kommunistpartiet, det har man gjort alltsedan maktövertagandet 1949. Allt syftar i slutändan till att behålla makten, berättar Ann.

Har du själv varit i Kina?

– Ja, jag reste dit 1993 med en konstnärsväninna. Jag tycker verkligen om Kina och det kinesiska folket, men jag fick även uppleva hur en diktatur fungerar. Jag tror att jag utan den resan skulle ha haft svårt att förstå situationen i Kina idag. För oss västerlänningar är den så annorlunda, det går inte att föreställa sig om man inte har varit där.

Förföljelsen av Falun Gong har pågått sedan 1999. Vad krävs för att den ska ta slut?

– Falun Gong är tillåtet i hela världen utom i Kina, och utövas i mer än 70 länder. I vår tid av globalisering kan Kina inte isolera sig från övriga världssamfundet i den här frågan, utan måste förr eller senare häva förbudet mot Falun Gong. Förföljelsen måste få ett slut och den felaktiga bild av Falun Gong som spridits behöver rättas till. Utövarna i Kina måste återfå rätten att utöva Falun Gong och återfå sina normala mänskliga rättigheter snarast. Falun Gong är en del av Kinas urgamla kultur som alla kineser borde vara stolta över, säger hon.

Det märks att frågan om Falun Gong och förföljelsen i Kina är viktig för Ann. Hon säger att hon hoppas att hennes Buddha-skulpturer ska få komma ut i världen och sprida sanningen om Falun Gong och situationen i Kina.

Efter att ha följt med Ann till en skulpturverkstad, cirka fem kilometer från där hon bor, och sett hur hon jobbar med en större version av Buddha-skulpturen i vit marmor, har klockan redan hunnit bli mycket och jag börjar tänka på resan tillbaka till stan. Jag lämnar den soliga lilla gården, den vildvuxna tomten med solstolarna och de röda bodarna och rullar ut på den lilla grusvägen. På bänken under det vita taket sitter två lysande skulpturer stolt på sina troner med varsin hand upprätt, det ser nästan ut som om de vinkade adjö.

Konstutställningen The Art of Zhen Shan Ren på Köpenhamns konstmässa

VIDEO: Dödad för organ – Kinas hemliga transplantationsindustri