Principerna bakom allemansrätten går långt tillbaka i tiden och betraktas av många som ett kulturarv eller en nationalsymbol. Denna urgamla sedvana håller nu på att moderniseras.
Allemansrätten ger människor som är i landet en unik möjlighet att fritt röra sig i naturen. Alla kan utan att be om lov använda annans mark för att exempelvis ta en promenad, paddla kanot, plocka bär eller campa ett dygn. Det finns ett krav: man ska inte störa eller förstöra.
– Gränserna för att det här ska fungera bygger på att den som är ute i naturen, på den här andra personens mark, måste ha någon form av förmåga att läsa landskapet, säger Nils Hallberg, miljöjurist på Naturvårdsverket.
– Man måste förstå att oj, här är en sådd åker – här får jag inte gå. Man måste förstå, att därborta är det ett hus där bor någon, jag kan inte gå mycket närmare nu, för då stör jag dem faktiskt där i huset.
Den här traditionen finns också i Norge och Finland. I Sveriges regeringsform stadgas att oberoende av det skydd som grundlagen ger den enskildes äganderätt, "skall alla ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”.
I vårt land har det under de senast åren dykt upp några problem. Eftersom alla kan skörda skogens bär innebär det att kommersiell verksamhet inte utesluts.
Två tält står uppslagna vid en sjö utanför Göteborg i västra Sverige. Två pappor har tagit med sina döttrar för att campa. De grillade mashmallows på kvällen men nu var det varmt och soligt, perfekt badväder. (Foto: Barbro Plogander, Epoch Times)
Ett problem Naturvårdsverket jobbat mycket med är kommersiell bärplockning. I år fanns plötsligt 500 bulgarer i en blåbärsskog i stället för de förväntade 35 personerna. Det är dåligt med blåbär i år och inga pengar kunde förtjänas av dessa fattiga människor som lurats hit av människohandlare.
Problemet med människohandel hanteras av andra lagar men det ställer också till problem när det gäller allemansrätten, enligt Nils Hallberg.
– Lokalt kan det bli problem om det kommer stora gäng även om var och en håller sig väl inom ramen för vad allemansrätten medger. Men det sammantagna trycket på naturen av den här gruppen blir för högt helt enkelt. Det blir en skada av slitage som går längre än vad allemansrätten medger.
Innehållet i allemansrätten i dagsläget grundar sig egentligen på uppfattningar av hur världen såg ut i mitten av 1930-talet. Det gör att det finns ett behov av att man hänger med i sedvanerätt, som det här gäller.
– Det finns inte någonstans inskrivet i lag exakt vad allemansrätten är för någonting, utan det är tänkt att samhället och hur världen ser ut, får styra vad man tolkar in i begreppet allemansrätt, säger Nils Hallberg.
Naturvårdsverkets miljöjurist påpekar att friluftslivet har förändrats drastiskt och han menar att den tekniska utvecklingen, på framförallt sportartiklar, har byggt upp nya typer av sporter och det gör att folk beter sig på ett annat sätt i naturen idag än vad man gjorde för 50-60 år sedan.
– Om man tänker sig en cykel från 1942 och en mountainbike från 2012 så är det en enorm teknisk utveckling som har skett. Idag finns möjligheten att ta sig fram i naturen till platser dit man inte hade någon möjlighet att komma med en ballongdäckscykel, säger han.
Det är därför som Naturvårdsverket sedan några år håller på med en genomgripande översyn av allemansrätten och det kommer att ta ytterligare några år innan den är klar.
Trots några övertramp i allemansrätten är det inte något som de flesta tar för givet.
Jan Brun och Lars Bohlin som har tältat med sina respektive barn, fem flickor, är glada att traditionen finns.
– Även som svensk måste man inse att allemansrätten är fantastisk, säger Bohlin medan han river ner sitt tält.
