• Titel: Shutter Island
• Produktionsår: 2010
• Produktionsland: USA
• Regi: Martin Scorsese
• Medverkande: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Michelle Williams m fl.
• Kom ut: 100623

Jag har aldrig riktigt gillat Scorseses filmer. Förutom att de oftast är alldeles för långa, vilket gör dem sega att titta på, innehåller de sadistiskt våld, som jag tycker gör filmerna ganska så smaklösa. “Shutter Island är dock en film som kan göra att jag ändrar min uppfattning om Scorsese.

Filmen börjar med att två federala agenter, Teddy Daniels (DiCaprio) och Chuck Aule (Ruffalo), anländer till Shutter Island, som är en ö på vilken man vårdar de farligaste mentalpatienterna i landet. Vi får sedan följa deras undersökningar. Det blir dock tidigt tydligt att det är något som inte stämmer, då personalen beter sig underligt. Och det blir även tidigt tydligt att allt inte står rätt till med vår hjälte, Daniels, då han ofta hör sin döda fru prata med honom. Scorsese tar oss sedan med på en surrealistisk, men spännande, resa, som går kors och tvärs över ön och kors och tvärs genom Daniels psyke.

Leonardo DiCaprio (f. 1974) är en av Hollywoods hetaste skådespelare just nu. Jag har följt det mesta av hans karriär sedan han gjorde “Gilbert Grape” (“What’s Eating Gilbert Grape?”, Lasse Hallström, USA, 1993), i vilken han, på ett övertygande sätt, spelade titelpersonens förståndshandikappade lillebror. Några år senare slog han igenom på allvar, då han spelade huvudrollen i “Titanic” (James Cameron, USA, 1997). “Titanic” är inte bara en väldigt bra film, den innebar även att DiCaprio var med på A-listan över skådespelare i Hollywood. Efter “Titanic” var det dock ett par år där jag tycker att han tog på sig att spela roller han inte var riktigt mogen för, som till exempel huvudrollen i “Gangs of New York” (Martin Scorsese, USA/Italien, 2002) och “The Aviator” (Martin Scorsese, USA/Tyskland, 2004). I dessa filmer ser han en aning för fjunig ut för sina roller; det är nästan som att se en liten pojke sätta på sig sin pappas skor. Sedan medverkande han i “Blood Diamond” (Edward Zwick, USA/Tyskland, 2006) och “The departed” (Martin Scorsese,USA/Hong Kong, 2006), vilket gjorde att jag fick en nyfunnen respekt för honom, då han är riktigt bra i båda dessa filmer. Ända sedan dess har han visat en kaliber i sitt skådespeleri som få andra skådespelare i Hollywood har. Och med tanke på hur krävande rollen som Teddy Daniels är, är DiCaprio ett utmärkt val; en sämre skådespelare hade inte klarat av alla de nyanser rollen innebär.

Och han är uppbackad av ett antal riktigt bra kollegor, exempelvis Ben Kingsley, Max von Sydow och Michelle Williams. Dessutom är det en snygg film; Scorsese väver samman verklighet och drömmar tills man är osäker på vad som är riktigt och inte. Och det är nog detta som gör filmen så bra. För även om man tidigt förstår att något inte är som det ska på den lilla ön, blir Scorseses film aldrig förutsägbar. Och bara detta tillhör ovanligheterna i dagens filmer. Jag delar inte ut betyg till de filmer jag recenserar på den här sidan, men hade jag gjort det, hade “Shutter Island” legat farligt nära maxbetyget.