I bergen som utgör gränsen mellan provinserna Sichuan och Hunan i Kina har Qin Daihua och hans fru Li Caimei bott avskilda från resten av världen de senaste 33 åren.
Deras hem ligger i en dalgång, omringad av farliga klippor. Man når dalen via två undangömda och trånga grottor. I den stillsamma och ensliga dalen lever det gamla paret ett lugnt liv.
Efter att ha vandrat på en smal stig högt uppe på en bergskedja i en halvtimme kommer man till en oansenlig smal öppning till en grotta som är ett pass in till en annan plats.
Inne i grottan finns en vindlande stentrappa som fortsätter flera tiotals meter ner.
När man kommer ut ur grottan skiner solen på en. Inom några hundra meter, efter att man klättrat över ett klippsprång kommer man till ingången till en annan grotta. En meterhög trädörr stänger ingången till grottan. På andra sidan av dörren ligger dalen, där marken är platt, byggnader står prydligt uppradade och man hör tuppar gala och hundar skälla. Det är sannerligen en fridfull plats.
Qin sade att han och hans fru flyttade dit 1974. Innan dess bodde de i byn Boyang inom staden Lichuan, flera mil därifrån. Paret levde med Qins stora familj i ett litet hus. Dessutom var deras jord mager och skördarna var dåliga. De hade ofta inget att äta på grund av brist på grödor. Qin såg sin fru bli magrare för varje dag och bestämde sig då för att hitta ett paradis åt henne.
Efter att ha letat länge och väl hittade Qin slutligen en okänd dal, gömd djupt i berget på 1 200 meters höjd. Paret flyttade dit och byggde ett hus med flätade väggar och några andra byggnader, odlade upp marken och började ett nytt liv långt från bekymren i världen utanför. Qin och hans fru har odlat upp ungefär 20 mu (3,5 tunnland), fött upp grisar och hönor och odlat bin. De har varit helt självförsörjande. Med tiden födde Li Caimei två friska söner, och paret var inte längre ensamma i dalen.
På senare år har båda deras söner, Qin Xinping och Qin Xinbin lämnat dalen och bildat egna familjer på andra platser. Eftersom de inte kommer tillbaka till dalen så ofta känner sig det gamla paret ensamma, men de klagar inte. De har inte lämnat dalen på många år. De förklarade att de är vana vid att bo där och att de vill dö där när de en gång gör det.
Läs originalartikeln” target=”_blank”>engelska av Aron Lamm.
Ingången till bergspasset (Foton: Epoch Times)
