Äktenskapsmäklande i dagens Kina
En äktenskapsmässa den 23 oktober i Shenyang i nordöstra Kina. Mer än 10 000 personer, mestadels föräldrar, dök upp för att hitta makar och makor till sina barn. (Foto: Epoch Times fotoarkiv)


Orden ”shengnan” och ”shengnu” betyder bokstavligen ”överbliven man” och ”överbliven kvinna”. Dessa föga smickrande titlar syftar på kinesiska, aningen överåriga ogifta stadsbor som försöker hitta en partner. Det är inte lätt i dagens Kina.

Föräldrarna till den bortskämda ensambarnsgenerationen är dock ivriga att hjälpa till.

Tillställningar som ”Tiotusen personers äktenskapsmässor”, ”äktenskapsstormarknader” och ”kärleksbussar” har blivit rena karnevaler av äktenskapsmäklande, men det är ovanligt att hitta riktiga shengnans eller shengnus där. Det vanliga är att det är deras föräldrar som ordnar det hela för deras skull, eftersom de gärna vill hjälpa sitt enda barn, med eller utan dess vetskap och tillåtelse.

Att vara ogift runt trettio i Kina är ingen trevlig situation, och även fast det blir allt vanligare ligger det sociala stigman kvar. Många föräldrar hänger sig verkligen åt äktenskapsmäklandet och träffar andra i liknande situationer på olika tillställningat där man parar ihop varandras barn.



Ett ”kärleksbuss”-event den 27 november i Fuzhou i södra Kina. Över 1000 personer klev ombord på 10 romantiskt dekorerade bussar i jakt på en partner.(Foto: Epoch Times fotoarkiv)

Life Weekly, som är en avdelning av People’s Dailys nätupplaga, publicerade en artikel om det här i augusti. Artikeln fokuserade på en typisk äktenskapsmässa som föräldrar organiserade i en park. Omkring 3000 föräldrar gick omkring med skyltar och utbytte leende telefonnummer med potentiella svärföräldrar.

I städer som Peking och Nanjing hålls mer än tio sådana här tillställningar per år, och tiotusentals föräldrar deltar. De som är föremål för giftasplanerna är endera begravda i arbete eller för blyga för att marknadsföra sig själva.

Wang Yuru från Shanghais psykiatriförening sade till Life Weekly att den här typen av äktenskapsmäklande å ena sidan kan vara bra för barnen genom att den ger dem en bredare umgängesbas och å andra sidan ger det psykologisk lättnad till föräldrarna som oroar sig över sina barns framtid.

Kriterier som framtida svärföräldrar kräver inkluderar ytliga måsten som ett stabilt jobb, en månadslön på över 3000 yuan, två friska och sjukvårdsförsäkrade föräldrar och en lägenhet (som inte delas med nämnda friska föräldrar). Kriterierna är kraftigt influerade av den kinesiska pragmatism som växt upp i skuggan av barnbegränsningspolitiken som kom fram i slutet på 70-talet.

Dessa ”överblivna” män och kvinnor växte upp i en narcissistisk bubbla skapad av föräldrar och mor- och farföräldrar. I det moderna Kinas extremt konkurrensinriktade kultur kämpar många föräldrar för att ge sitt enda barn det bästa av allt, så de blir ”bättre än grannens barn”. Det här har lett till en känsla av att man måste hjälpa barnen att välja ut bästa tänkbara livspartner, på samma sätt som man sökte den bästa pianoläraren till den lilla prinsen eller prinsessan för ett tjugotal år sedan.

Enligt officiell statistik stiger shengnan- och shengnubefolkningen över 28 år i Peking snabbt. Särskilt antalet överblivna kvinnor har stigit och ligger nu på över 500 000. En shengnu är ofta en högutbildad karriärkvinna som kan tänkas behöva sänka sin standard för att hitta en partner, något som varken de kinesiska curlingföräldrarna eller samhället i allmänhet hade tänkt sig.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/47347/