En ”Oopart” (Out Of Place ARTifact) är en term som används för en mängd förhistoriska objekt på olika platser runtom i världen. Föremålen har en teknologisk nivå som inte alls tycks överensstämma med den ålder de angivits baserat på fysiska, kemiska och/eller geologiska bevis. ”Ooparts” är ofta frustrerande för konventionella vetenskapsmän men en glädje för äventyrslystna forskare och personer som är intresserade av alternativa vetenskapliga teorier.

1944 upptäckte den tyske entreprenören Waldemar Julsrud en figur av lera nära Cerro del Toro i Mexiko. Julsrud var välbekant med området och hade 1923 bidragit till upptäckten av Chupicuarokulturen (ca 800 f Kr till 200 e Kr). När Julsrud fortsatte att hitta liknande figurer började han emellertid undra om de tillhörde samma forntida folk som han hjälpt till att upptäcka över 20 år tidigare.

Tiotusentals figurer

Enligt Julsrud avslöjade en mer djupgående sökning att det fanns en stor mängd figurer. Han anställde därför medhjälpare (mestadels lokala bönder) för att hjälpa honom att samla in föremålen. Julsrud betalade dem 1 dollar för varje föremål de hittade och hade snart samlat in en imponerande kollektion. På kort tid växte denne entreprenörs samling till den avundsvärda storleken på omkring 32 000 figurer.

Figurerna tycktes vara av forntida ursprung men deras utformning var kontroversiell och började dra till sig uppmärksamhet bland skeptiker i vetenskapskretsar. Acámbarofigurerna avbildade inte bara dinosaurier utan också okända djur samt djur som sedan länge hade varit utrotade. Bland figurerna fanns också kameler och andra djur som inte fanns i området, liksom avbildningar av kulturer långt borta.

Kritik

Eftersom upptäckten utmanade den moderna evolutionsteorin började många forskare titta närmare på Julsruds lerfigurer. Arkeologen Charles Di Peso är kanske den mest välkände skeptikern till fynden i Acámbaro. Han påpekar att figurerna ser alldeles för välbevarade ut för att ha varit begravda i marken under så lång tid som Julsrud och andra hävdar. Di Peso har publicerat detaljerad kritik av artefakterna i tidskriften American Antiquity.

1972 gjordes en kol-14-analys av olika figurer som bevarats på Museum of Pennsylvania i Philadelphia. Laboratorietester visade att föremålen var 5 000 år gamla. Fyra år tidigare hade Isotopes Inc. i New Jersey kommit fram till att den ungefärliga åldern var mellan 1 500 och 6 000 år.

Arkeologerna och den regionala chefen för Acámbaro National Museum of Archeology kontaktade olika myndigheter för att vittna om figurernas äkthet. Bland de som deltog fanns paleontologen på EUA Natural History Museum, naturforskaren Gaylord Simpson, Ivan T Sanderson, och advokaten och kriminologen Erle Gardner.

Medan populariteten hos samlingen växte, växte också antalet människor som ifrågasatte föremålens äkthet. Det föreslogs att Julsrud hade lurats av sina medhjälpare, som skulle ha tillverkat figurerna för att tjäna pengar. De som trodde på Julsruds påstående menade att det skulle ha varit omöjligt att tillverka tusentals figurer med så fina detaljer på så kort tid. Kritikerna svarade på detta med att de fattiga byborna rekryterats för att skapa exakt den typ av skulpturer som Julsrud letade efter.

Kritikerna påpekade också att figurerna bara hittades på en enda arkeologisk plats. De som stöder äktheten hos lerstatyerna menar emellertid att de kan ha begravts på ett strategiskt ställe av de som skapade figurerna, på en plats som betraktades som religiös eller helig.

Förhistoriska motiv

Vissa hävdar att mer nutida ursprungsinvånare kan ha skapat föremålen med ben från förhistoriska djur i området som förebilder. Andra forskare menar att en civilisation med en avancerad kultur skulpterade figurerna baserat på berättelser från en tidsålder då deras förfäder levde samtidigt som enorma reptiler.

Bland de märkligare föremålen i samlingen från Acámbaro finns en avbildning av en utdöd noshörningsart, en häst som inte setts till sedan istiden, utdöda sydamerikanska apor, plesiosaurus och brachiosaurus. Bland de oidentifierade arterna finns vissa som delvis är fåglar och delvis reptiler, kombinationer av reptiler och pungdjur, reptiler med skedformade näbbar och reptiler med horn. Bland de mänskliga figurerna kan en jaktkultur utan kunskap om jordbruk tydligt urskiljas. Det finns också en del som visar hur reptiler tämjts, liksom andra avbildningar.

Fallet med Acámbarofigurerna har slående likheter med stenar som hittats i Ica i Peru. På båda de här platserna visar relikerna bilder av dinosaurier jämsides med människor (och andra märkligheter) och fynden har i båda fallen stämplats som en bluff av många i det vetenskapliga samfundet.

Vare sig de här figurerna kommit till genom bluff eller är genuina vittnesmål för förhistoriska civilisationer så fortsätter Acámbarofigurerna att förbrylla många forskare som letar efter människans verkliga ursprung och sanna historia. 

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.