Humorn är ett oerhört viktigt inslag i mitt dagliga liv. I grund och botten tror jag det handlar mycket om bekräftelse, att känna att man finns till, är någon, kan liva upp stämningen och får känna att man är en del av en gemenskap.

Eftersom jag är född på 1970-talet handlar min humor mycket om ironi och sarkasm. Men jag kan även skämta på ett torftigt sätt. Som jag ser det handlar humor om att bjuda på sig själv, ha rätt tajmning liksom sättet man säger något på.

Hörde en historia häromdagen. Några män bryter sig in i ett garage. Mannen som bor i villan ringer polisen och ber dem skicka en bil. Polismästaren säger att de inte har resurser och inte kan skicka någon. Då blir mannen desperat och ringer polisen igen. Den här gången säger han att han har skjutit ihjäl inbrottstjuvarna i garaget och polisen säger att de kommer omgående. Flera polisbilar och ambulanser anländer till brottsplatsen. Men väl där upptäcker polismästaren att ingen har skjutits, men inbrottstjuvarna grips. Då frågar polismästaren mannen: ”Men du sa ju att du hade skjutit inbrottstjuvarna.” Då svarar mannen: ”Men du sa ju att du inte kunde skicka några bilar.”

På en fest för länge sedan berättade en vän en rolig historia som enligt honom är från det verkliga livet. Den är så intressant att jag brukar återberätta den för min omgivning. Den gick ungefär så här: Min vän hade en kompis som var riktigt full och satt i baksätet på en bil. Chauffören behövde efter tag backa bilen, och frågade sin onyktre vän i baksätet om det kommer en bil bakom dem. ”Nä”, sade han. Efter några långa sekunder sade han sedan med sävlig ton: ”... men det kommer en buss.” Chauffören var inte riktigt lika road som passagerna.

Jag jobbar ibland extra i en bokandel. Där brukar vi fråga kunderna om de har ett ”medmera-kort”, det vill säga ett medlemskort som man drar i kontokortsmaskinen, eftersom vi är en del av KF-koncernen. Jag brukar fråga om de vill dra sitt ”Coop-kort”. För några dagar sedan när två äldre damer var och handlade frågade jag kvinnan som var först i kön om hon hade ett Coop-kort. Då tyckte hon att jag sade ”kokbok”. Efter att jag förklarat att jag menade medlemskortet skrattade vi alla tre. När sedan hennes väninna skulle betala för sina varor kunde jag inte hålla mig utan sade: ”Vill du dra din ’kokbok’.” Och vi skrattade alla tre högljutt så det stod härliga till.

På 1990-talet gick det en serie på tv som hette ”Bottom” av Adrian Edmondson och Rik Mayall som spelar de två ungkarlarna Eddie och Richie. För ett tag sedan gick jag en liten nostalgitripp och såg om alla avsnitten. I ett av dem sitter Eddie och Richie i en bar och pratar med en man som var med i Falklandskriget. Då säger Eddie till honom: ”Du grät alltså?” ”Nej”, svarar han, ”det var faktiskt tvärtom.” Och då säger Eddie: ”Du sög alltså in vatten genom ögonen?”. Sättet han sade detta på var så oförutsägbart att man inte kunde undgå att skratta. I ett annat avsnitt klär Richie upp sig och frågar Eddie: ”How do I look!” ”Well, you use your eyes”, svarar han då med allvar i rösten. Det föranledde en del skrattsalvor.

Humorn är viktig för oss människor och ju mer vi skrattar desto bättre mår vi, något som också läkarvetenskapen insett. Därför använder jag mycket humor i min vardag och jag skämtar ofta med andra, även med folk som jag inte känner.

Men ibland, om skämten är förutsägabara eller tajmningen dålig, går de inte in. Och ibland förstår inte äldre eller yngre människor oss 70-talister, den ironiska generationen. Då gäller det att vakta sin tunga.

Ibland behöver man inte ens anstränga sig för att få folk att skratta, vilket ovanstående exempel om ”kokboken” visar. Det kan räcka att någon härmar en kändis eller ett effektivt minspel för att skrattsalvorna ska hagla. Och visst stämmer den gamla devisen att ett gott skratt förlänger livet.


Annons