I en värld full av ondska framstår massakern i Katyn, där 21 857 polska officerer, soldater och civila avrättades av Röda armén efter invasionen av östra Polen, som en av de mest brutala, förnedrande och omänskliga gärningarna under andra världskriget. Även om Ryssland 1990 accepterade sitt ansvar för denna kriminella handling så väntar Polen fortfarande på en formell ursäkt från den ryska regeringen.

Chefen för säkerhetspolisen, Lavrenty Beria, skrev den 5 mars 1940 följande i ett brev till den dåvarande sovjetiske ledaren Josef Stalin: ”I fångläger ledda av Sovjetunionens NKVD och i fängelser i västra Ukraina och Vitryssland finns det för närvarande ett stort antal personer från polska polisen och underrättelsetjänsten, medlemmar i polska kontrarevolutionära partier, medlemmar i omaskerade rebelliska kontrarevolutionära organisationer, avhoppare och andra. De är alla svurna fiender till sovjetmakten fyllda av hat mot det sovjetsystemet.”

Brevet fortsätter sedan med att rekommendera att de får dödsstraff – avrättning genom arkebusering – och konstaterar: ”Fallen ska hanteras utan att fångarna tillkallas och utan att anklagelserna avslöjas; utan att några uttalanden ges om slutsatserna i utredningen och åtalet mot dem.” Brevet fick bifall av Josef Stalin och medlemmar i politbyrån.

Sovjeterna tog tusentals polska män som fångar. Offren var mestadels officerer i den polska armén, men bland dem fanns också universitetsprofessorer, präster, läkare och lärare. 900 av dem var judar. Folkkommissariatet för inrikes ärenden (NKVD) skapade ett direktorat för krigsfångar och höll alla fångar i förvar.

Efter Stalins order sköts de polska fångarna i bakhuvudet och deras kroppar dumpades i massgravar i Katyn, Mednoye och Piatykhaty. Avrättningarna verkställdes dagligen, förutom första maj (internationella arbetardagen).

Tyska soldater upptäckte de första massgravarna i april 1943 i skogsområdet Katyn, 20 km väster om Smolenk i Ryssland, och anklagade Sovjet för massmordet. Den sovjetiska regeringen nekade till allt ansvar och gav igen genom att anklaga tyskarna för massakern, en policy som de följande sovjetiska regeringarna höll fast vid.

Både amerikanska och brittiska
krigsfångar som hade tagits av nazisterna mot deras vilja till platsen för massgravarna sade att de var övertygade om att brotten hade begåtts av sovjeterna. Emellertid mörklades massakern initialt av både USA och Storbritannien, av rädsla för att ett avslöjande skulle förarga Stalin vid en tidpunkt då de behövde hans fullständiga samarbete i kriget.

1952 konstaterade slutrapporten från en kommitté från amerikanska kongressen som undersökte Katyn att det inte fanns någon tvekan om Sovjets skuld, och kallade massakern i Katyn för ”ett av de mest barbariska internationella brotten i världshistorien.”

Först 1990 erkände Michail Gorbatjov Sovjets skuld. Senare bekräftade en undersökning som genomfördes av högsta åklagarmyndigheten i Sovjet (1990-1991) och den ryska federationen (1991-2004) Sovjets ansvar för massakern.

I en dikt med titeln ”Minns Katyn” skrev Anne Kaczanowski, vars pappa hade hållits fången i Kherson, inte långt från fängelserna där många polska soldater hölls fångna under 1929-1940:

Vi var ett hot mot fegisarna som tystade oss med gevär
Men vårt arv kommer att överleva genom våra döttrar och söner
Våra tunga hjärtan smärtade när vi tyst viskade adjö
Och hoppas att vårt öde en dag kommer att dyka upp ur de förvrida lögnerna

Trots att mer än 70 år har gått sedan massakern, som väsentligt påverkat relationen mellan Polen och Ryssland, behövs fortfarande en officiell ursäkt från den ryska regeringen, liksom ett fullständigt frisläppande av alla dokument relaterade till massakern och en komplett identifiering av alla offren och namnen på förövarna.

En officiell ursäkt från den ryska regeringen till det polska folket kan inte få de dödade tillbaka till livet. Men det kommer att sluta cirkeln för offren i Katyn och deras familjer, som fortfarande ropar efter rättvisa och sanningen.

César Chelala har fått ett pris från Overseas Press Club of America Award för en artikel om mänskliga rättigheter.


Översatt från engelska


Annons