I de kanadensiska Klippiga bergen finns i den 505 miljoner år gamla Burgesskiffern i världsarvet Parker. Där hittades år 1912 fossilfragment av vad man trodde var ett enkelt kräftdjur. Nu avslöjar forskare vid Uppsala universitet att skölden i själva verket var en del av ett egendomligt och skräckinjagande djur.
<!– /* Font Definitions */ @font-face
I och med de nya rönen om djuret som benämns Hurdia victoria kastar Uppsalaforskarna nytt ljus över ursprunget till en av världens största nutida djurgrupper; leddjuren.
<!– /* Font Definitions */ @font-face
Forskarna insåg inte att det redan fanns delar av djuret i museisamlingar fast dessa betecknats som magneter, sjögurkor eller andra leddjur.
Det dök upp flera pusselbitar och nu har Uppsalaforskare gjort nya analyser av Hurdia victoria, som visar sig vara släkt med Anomalocaris. Kroppen var indelad i segment och huvudet hade ett par taggformade klor och en ringformig käke späckad med tänder.
<!– /* Font Definitions */ @font-face –>
Det fanns en egendomlighet med Hurdia victoria. Det hade en väldig tredelad sköld som sköt ut från framsidan av huvudet.
<!– /* Font Definitions */ @font-face –>
– Den här strukturen liknar inget som man någonsin har påträffat hos vare sig fossila eller nutida leddjur, säger doktoranden Allison Daley, i ett pressmeddelande från Uppsala Universitet.
Sköldens funktion är ett mysterium för forskarna. Andra djur såsom krabban har sköld för att skydda kroppens mjukdelar, men Hurdians sköld är tom och den varken täcker eller skyddar kroppen. En annan egendomlighet är att Hurdia har de mest välbevarade gälarna som påträffats hos ett fossil.
– Kroppen täcktes till stor del av gälar, som nog behövdes för att förse ett så stort simmande djur med syre, berättar Allison Daley i pressmeddelandet från Uppsala Universitet.
Analysen av Hurdia victoria publiceras i det nya numret av tidskriften Science.