Den psykiska störningen är inte huvudförklaringen till de brott som patienter inom rättspsykiatrin är dömda för – om man frågar dem själva.
Doktoranden Pontus Höglund vid Lunds universitet djupintervjuade 46 personer som har dömts till vård för våldsbrott och mordbränder. Bara fyra av dem ansåg att deras psykiska sjukdom hade något med brottet att göra.
– Den psykiska sjukdomen är en väldigt liten orsaksförklaring till brotten, säger han.
De rättspsykiatriska patienterna var intresserade av att förklara och väldigt bra på att resonera kring frågor som verklighetsvärdering, moralisk kompetens och handlingskontroll.
– Genom att intervjua dem får man en inifrånupplevelse. Det blir en helt annan sak än att vi utifrån ska gissa oss till vad som hänt.
Alkohol en grundorsak
FAKTA: Så här svarade patienterna |
|
De flesta av dem pekade på alkoholmissbruk som grundorsak till brottet, eller sociala problem som brist på pengar eller bostad. Andra beskrev känslan av att vara så trängd att det inte finns några handlingsalternativ som orsaken.
– Majoriteten sade att störningen inte hade någonting med brottet att göra.
Det patienterna säger stämmer väl överens med statistik över befolkningen i stort, påpekar Pontus Höglund. Kopplingen mellan våld och psykiska sjukdomar är svag, om man också tar hänsyn till faktorer som alkohol och sociala omständigheter.
Samtidigt visar Pontus Höglund i en annan del av avhandlingen att de experter som ska bedöma om ett brott begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning utgår från patienternas diagnoser när de gör sin bedömning, inte patienternas egna berättelser och tolkningar.
De 150 intervjuade experterna resonerade väldigt likartat – personlighetsstörningar ansågs betyda minst och schizofreni, demens och förståndshandikapp mest för en persons förmåga att fatta beslut.
Fel inriktning
Ett problem med att döma människor utifrån psykiatriska diagnoser är att den vård de sedan får riskerar att få fel inriktning, menar Pontus Höglund. Om patienterna själva tillfrågades i större utsträckning skulle vård och behandling efter brott kunna bli mer konkret och utvärderingsbar, anser han.
– Om man släpper in patienterna och ger dem förtroende skulle man kunna hjälpa dem med det som faktiskt är deras problem.